13 augusti 2013

Vår trädgård, Etage 1 - entrén.

Ca 1600 kvm i tre etage, i Nättraby, 8 km väster om Karlskrona, Blekinge. Hus och tomt är från 1961 och vi har bott här sedan 2005, då vi flyttade ner från Stockholm. Vår tomt kan väl sammanfattas med ordet "backe" egentligen. Ingenting ligger i våg lixom. Det är små backar och trappor och slänter. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. 

Men att komma från en zon 3 trädgård, till en zon 1 trädgård är ju lite av en fröjd för en trädgårdsmänniska. En ynnest! Även om det är en backig trädgård. Tror man. Det är innan man inser att även om perenner och grönsaker och ettåringar växer bra... så växer ogräset ÄNNU bättre. Vi var inte beredda på det. Vi kom hopplöst efter från start. Vi är fortfarande inte ikapp. 

Sen kan man ju fråga sig varför det inte har så mycket i trädgården? Vi har ju trots allt bott här en del år. Tjaaaa.... man måste ju fundera. Och planera. Och drömma. Och kanske planera lite till. Ta ett glas vin. Och drömma. Och så har vi faktiskt byggt stora altanen. Med poolen. Så vi kan ha poolhäng.
Sen drev jag eget företag ett år och då blev verkligen inget gjort.
(Det var för övrigt det år jag började med avel. Dammråtteavel. Det gick sådär.) 

Etage 1 - entrén
Mur och gräsmatta

Till och med entrén är lite upphöjd. Vi har en stenmur som tillhör kommunen mot gatan och ovanpå den, ca 100cm upp, ligger en av gräsmattorna med ett gammalt och kraftigt misskött äppelträd och uppställningsplats till lilla båten. Det är en gammal plastbåt. Och lixom lite tunn i hullet. På vintern ligger båten uppochner under trädet. Om man då klättrar in och lägger sig under båten och tittar uppåt, kan man se äppelträdet genom glasfibern. 

Det är faktiskt väldigt spännande att åka båt med oss på sommaren. 


Äpplen... mmmm.....
Förra ägarna hade inte beskurit äppleträdet någonting. På 30 år. Så, det är stort. Och det lutar. Och är murket. Och mossigt. Men bär massor med goda äpplen. Som man kan göra äpplekaka på. Med mandelmassabotten. Det är gott. Och kanske en skvätt vaniljsås. Och nybryggt kaffe. Mmmm.....

Vi har redan bestämt oss för att göra ett ryck med trädet. Gallra ur det ordentligt. Lite spa-behandling sådär. Ta bort grenar. Öppna upp. Släppa in ljus och luft. Fast man vet inte med gamla träd. Det kan bli för mycket så det kolar vippen. Då får vi plantera något annat.



Boule/krocket/kubb plan?
Men vi är aldrig därnere, annat än när vi är på väg hem eller från huset. Eller om jag ska plocka äpplen till en äpplekaka. Med mandelmassabotten. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Vi ser det ju aldrig ändå menar jag. Och jag trädgårdar för mig och familjen, inte för förbipasserande. Sen är det ju trevligt om förbipasserande tycker att det ser trevligt ut. Fast inte viktigt. Då är det viktigare att jag och familjen tycker det ser trevligt ut när vi kommer hem. För sån är jag. 

Så, jag tror att vi bara behåller gräsmattan så länge men vi kanske kan försöka börja använda den till boule, krocket, kubb och annat kul. För vi gööör inget annat än spelar trädgårdsspel. Hela dagarna. Jomen visst serru. Så är det. 

Man kanske ska försöka få tag på något bord och stolar och ställa under trädet? På loppis. Något gammalt och lite slitet, så det passar äppleträdet. Då kan man ställa sitt vinglas kaffekopp där när man ska slänga en kubb eller slå ett klot. Det kan vara mysigt. Och praktiskt! 

Ungefär en halv slänt.

Mellan etage 1 och 2 går en uppfart upp till huset. Det är oxå praktiskt. Då kan man köra upp tunga saker man handlat till huset. Eller om man ska slänga saker. Det gör vi. Ibland. Fast inte lika ofta som vi köper saker. Så det är lite obalans i huset. Och källaren svämmar över av saker som vi ska slänga "nästa helg". Det är dock oklart när "nästa helg" egentligen är. 

Tillbaka till trädgården - från uppfarten finns en brant slänt på runt 150 kvm-200 kvm där förra ägarna planterade vanlig skogstall. Tätt, tätt. Som de klippte på ca 2 m-3 m höjd. I 30 år. Och lät klippet bara ligga på marken. Ni förstår problemet? I 8 års tid har vi bråkat med tallarna. I 8 års tid har vi hackat, sågat, svurit, blodat ner kläder, fastnat med håret, fått spindlar innanför kragen, klippt och svurit lite till. I år såg vi en öppning. I år kände vi att.... ja, kanske... kanske kommer vi att vinna det här. Det kändes bra. Vi gratulerade varandra. Vi dunkade varann på ryggarna och sa:
- Bra jobbat! Och vi skrattade och tjoade och slog oss nöjda ner för att vila lite med ett glas vin kopp kaffe. 


Ser så oskyldig ut. Pffft....
Men, vad vi inte visste om var att den där backen är alla björnbärsbuskars födelseplats. Jo, det är sant. Jag lovar. Har du en björnbärsbuske i trädgården? Kul. Då är vi släkt. Björnbärssläkt. 

Asså, vi älskar björnbär. Men inte taggarna. Och definitivt inte sättet den sprider sig på. Under jorden. I hemlighet. Stealth, lixom. Så när man kommer knallande i godan ro, så är det helt plötsligt något som hugger en i tröjan/byxan/håret. Då kan man ge sig den på att det är en björnbärsbuske som hoppat upp och klöst en. De gör så. Lägger sig i försåt. Väntar. Planerar. 

OSSÅ ATTACKERAR DE!  

I alla fall. Tanken är att täcka hela slänten med markväv nåt år eller två och lämna öppningar för vissa utvalda växter. Spjutbräken, en fläder, ett par tallar som vi vill ha kvar (fast formklippta, lite bonsai sådär) och lite annat. Förhoppningsvis kan vi kväsa björnbären och nässlorna och allt annat otäckt som växer där nu, så jag kan plantera fina saker. Jag ser framför mig en japansk sluttning, med azaleor, bambu, stensoffa etc. Det skulle vara snyggt. Både för oss och förbipasserande faktiskt.

Fast mest för oss. 


/ak

12 kommentarer:

  1. Känner igen mig i din beskrivning. Har två trädgårdar att ta hand om numera och det hör man ju hur det blir. Har på landet "bonsaiklippt" vanlig tall i flera år, jag tycker det är roligt och nu börjar folk undra vad det är för speciell tall jag odlar. Det kräver inte alllför mycket arbete heller man behöver ju bara klippa en gång per år.

    MVH
    Christina Hellman

    SvaraRadera
  2. Skönt att man inte är ensam.

    Men du... man kanske skulle anlägga en hel trädgård med BARA bonsaiklippt tall? Det borde ju bli busenkelt! Eller... vänta... kanske inte. ;)


    /anna-karin

    SvaraRadera
  3. Täckning låter som en bra idé! Tallbarr och klipp kan så småningom bli en bra grund för en rhododendronplantering. Men björnbär... Ett tips! Lämna inga som helst öppningar i täckningen. Offra hellre de få växterna. Eller gräv upp en liten bit av ormbunken. Ogräs har en eländig förmåga att alltid hitta ljus.

    Lycka till! Carina

    SvaraRadera
  4. Mmm.... jag har ju faktiskt tänkt så oxå Carina eftersom björnbären är hopplösa. Meeeeeen det är ju så mååånga och så stoooora spjutbräken. Jättejobbigt att flytta dem ju! ;)

    Och helt ärligt... jag vet inte om det går att gräva i slänten som den är nu. Det är BARA tallrötter. URK! Men.. jag ska prova med en av de mindre ormbunkarna så får vi se om det går eller ej. Håll tummarna!!


    /anna-karin

    SvaraRadera
  5. Fnissar genom hela din text, du skriver väldigt roligt och igenkännande. Jag flyttade också till en backe 2005 som vi bråkar med, vår slänt innehöll ingen tall, men massor av kvickrot och elände, jag har faktiskt plastat in den för att en vacker septemberdag (kanske inte i år), ta tag i den! Du kan ana hur "snyggt" det är för alla grannar och förbipasserande... men jag lovar, plötsligt händer det! Men kanske man skulle haft en bonsaitall ändå... :-)
    Jag skissade på lite idéer förra året: http://lindastradgard.blogspot.se/2012/09/ideer-for-slanten-del-2.html Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Ja, det får täckning. Vi har redan köpt markduk... en jävla massa markduk på ren svenska, så nu ska vi "bara" få tid och slänga ut den oxå. Suck... man får inte ha bråttom. Den saken är säker iaf. ;)

    Vilken fin blogg du har. Måste läsa mer. ;)


    /anna-karin

    SvaraRadera
  7. Hejsan!
    Så underbart skrivet. Jo men visst känner man igen sig i vart enda ord av din beskrivning.
    Men så tänker jag att det får jag ta tag i en annan dag och en annan dag vips så var den sommaren över och inget blev som jag tänkt för under arbetets gång så får man nya strålande ideer.
    Må så gott Trädgårds antusiast

    SvaraRadera
  8. Du är klok du Lotta. För precis så är det. Dagarna bara trillar iväg. Jaja... därför är det viktigt att man trädgårdar för sig själv och inte för andra. Då får det ta den tid det tar.


    /anna-karin

    SvaraRadera
  9. Hihi... det blir säkert riktigt bra, så småningom. Men det får ju ta den tid det tar... Och även i en pytteliten trädgård är det lätt att få saker o ting ogjorda. Annat lockar, pockar och ja, det blir helt enkelt så att rätt mycket lämnas därhän. En stund, den dag, en vecka, en månad, en sommar o kanske ett år eller två eller... Nåja, som en konstnär sa: "Perfect is boring" och några tråkmånsar vill vi väl inte va, eller hur?
    Ha det gott!
    /Katarina

    SvaraRadera
  10. Nä FY TUSAN för att vara perfekt. Eller bo i ett perfekt hus med en perfekt trädgård. *ryser* Då tar jag det mycket hellre som det är. :)


    /anna-karin

    SvaraRadera
  11. Men jag VEEET! Björnbär är lömska! Igår upptäckte jag att det kommit ett nytt skott i rabatten där jag grävde bort dem för tre-fyra år sen. För bara ett par dagar sen fanns ingenting, nu sitter där plötsligt ett halvmetersskott som väser varnande när man närmar sig!
    Så vi är släkt. Kul! ;-)
    Ha det fint! /Caroline

    SvaraRadera
  12. Jamen man blir ju så förbannad!! Har man grävt bort dem så har man väl grävt bort dem! Eller hur!? Gaaahh....

    Det är bara att ta fram spade och sekatör. Igen.

    Fast...det är ju alltid kul med utökad släkt. ;)


    /anna-karin

    SvaraRadera

Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.


/anna-karin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...