Ibland blir det så himla bra. Typ.

Ibland blir det precis så där underbart, fantastiskt bra som man önskade. Det blir precis som de visade på Pinterest.

Andra gånger... inte så mycket. ;)

Gröna Flaskor DIY

Får jag poäng för att jag försökte i alla fall? Hehehe.....

♥
/ak

Man kan väl få drömma?

Jag måste erkänna en sak. Jag har en liten grej för sammetssoffor. Kan inte riktigt förklara det faktiskt, men jag bara älskar dem. Fullkomligt och utan förbehåll, ohämmat och helt vilt. Antagligen så är det bohemen i mig som tar över och som längtar efter att långsamt få stryka sin hand över den lena sammeten. Förmodligen ser hon sig, Bohemen alltså, i en sliten, men vansinnigt elegant Parislägenhet där färg och tapeter falnar, där mattorna är luggslitna men äkta och där champagnen dricks ur slipade kristallglas. Där kristallkronorna kastar långa skuggor och om man anstränger sig, så kan man höra fraset från sedan länge glömde och gömda sidenklänningar som far runt i balens virvlar. Där etsade speglar spelar upp minnen av hemliga möten från svunna tider och där förstulna blickar kunde säga mer än tusen ord.

Jag har definitivt en bohemisk ådra, men oftast så håller den sig inom rim och reson. Eller... ja asså.... tycker jag!! Frågar du Älsklingen så kommer du säkert få ett annat svar, följt av kraftiga ögonrullningar. Men jag tycker att hon, Bohemen, håller sig hyfsat i schack ändå. Utom när det gäller sammetssoffor. Då slås alla reglage på fullt blås och inga regler gäller längre.

Egentligen skyller jag det på Ikea. För det började med den här soffan. En blick i Ikea-katalogen för några år sen, och jag var såld. Färgen. Formen. TYGET! 

Efter det har jag bara sjunkit djupare ner i träsket och nu kan jag inte ens se en bild på en sammetsklädd möbel utan att flämta och få något drömskt i blicken. Och jag menar.... kan du klandra mig?

  

Högst upp på min önskelista står en sammetssoffa eller två. En soffa som man kan luta sig tillbaka i och låta ena handen stryka över det lena tyget medan man stillsamt balanserar ett champagneglas i den andra. Det kanske aldrig blir verklighet. Men som sagt..... man kan väl få drömma?

♥

/ak

DIY servettblommor - ut med gamla, in med det nya

Först går man och blänger på julprylarna och önskar att man bara kunde knäppa med fingrarna så var allt undanstuvat. Sen tar man tag i det och ägnar en dag åt att varsamt linda in varenda tomte, nisse, kula och gran i papper och sedan stuva de säkert i olika lådor. Man lindar upp ljusslingor och binder om de med snöre så de inte fastnar och går sönder överallt. Man packar ihop julstjärnor och brottas med faktumet att även om stjärna, hållare och sladd fanns i lådan när man köpte det, finns det inte en chans att man får ner allt i samma låda igen. Det är ett mysterium. 

Men efter några svettiga timmar är allt i alla fall säkert undanstuvat i sina lådor och kartonger, som sedan i sin tur är stuvade i stora plastlådor. (Ingen ska komma och säga att jag inte tar hand om mina tomtar.;) )

 

Och sen går man genom rummen. Man letar fram lamporna från de skrymslen och vrår där de har spenderat december. Man suckar och ställer lite håglöst tillbaka sakerna från i höstas och .... asså... näe... det känns inte bra, på något vis. Inte för att man vill ha julprylarna tillbaka, men det behövs något nytt.

Om man som jag är mellan jobb, går det inte att gå ut och börja shoppa loss... och förresten, kan vi inte bara sluta att köpa så förbålt mycket prylar? Man behöver faktiskt inte NYA nya saker hela tiden. Och vem 17 blir lyckligare av att proppa huset fullt av nya, nya saker som kostat en smärre förmögenhet och som alla andra oxå har? (Skor undantaget. Shoppa skor blir man lycklig av. Faktiskt. Så är det. Det är ett faktum. Nu pratar vi inte mer om det.) Och måste man nu shoppa, ligger min röst på second hand i första hand, men många gånger kan man faktiskt göra saker själv. Och det blir ju nytt det oxå!

Men för att göra saker själv behövs det inspiration så man får en idé och ibland räcker det att suckande vandra runt i salarna och peta lite på grejerna som tidigare var så fina, för att en liten idé ska slå rot. För den där pinnen med lav på är ju fortfarande väldigt fin. Men den ser ju lite ensam ut. Utan tomtar menar jag.

Det krävs lite på väggarna i hörnan där. Och något på fåtöljen.

Då beger man sig ner till källaren och rotar fram några gamla flaskor som inte åkt till återvinningen ännu. (Så här efter helgerna brukar det finnas ganska många att välja mellan.) Sen går man och hämtar en servett... eller tre eller sju... och så gör man servettblommor så pinnen inte känner sig ensam. Och då kan det hända att lågan tänds på i full gas och helt plötsligt så översvämmas man av så många bra idéer att man nästan knockas. Eller är det bara jag?

Till exempel så ska matrummet definitivt gå i vitt. Eller... så vitt jag kan. Vi kommer inte att ha tid (eller ork) att måla om där än på länge. Farmors och farfars gamla matbord vill Älsklingen inte att jag målar om och även om jag köpte skänken på bilderna (på loppis för sympatiska 150 kr) med tanke på att den skulle målas om, så börjar jag tveka nu. Flyttade en gammal fåtölj (oxå ett loppisfynd) i matchande trä till andra sidan dörren och ... ja, de passar ju så bra tillsammans och med matbordet. Och även om jag gillar modernt och stilrent, så är ju faktiskt alla (nästan) hem det nu. Så, även om det inte blir helvitt, så kan man ju få det nästan vitt genom att fylla matrummet med andra vita saker. Klä om matstolarna i vitt, till exempel. Bara ha vita blommor och vita krukor. Vit filt och kudde i fåtöljen. Ha tavlor med vita och ljusa motiv.

Och vita servettblommor i gamla glasflaskor.

Som för övrigt är väldigt enkla att göra.


Du behöver:

• en servett (eller 18)
• en sax
• flytande lim
• pensel
• en blomstjälk

Jag rekommenderar ett flytande lim som man penslar på. Ett limstift tror jag bara fastnar i de tunna servettskikten.
Ok, då kör vi.



Gör så här:

Ta fram saxen och börja klippa. Ett tips. Se till att du har en vass sax. Detta här är i stort sett omöjligt med en slö sax.

Låt blommorna ligga och torka ett tag innan du ställer de där du vill ha dem, annars är det lätt att de börjar spreta lite mycket. Om man ställer flera flaskor med blommor tillsammans får man ett litet stilleben och det är alltid vackert.

Ja, svårare än så var det inte. Hmmm.... näe, nu måste jag börja fundera på vad jag ska ha på väggarna. Och om jag ska virka eller sticka en vit filt att lägga på fåtöljen. Och kanske sy några vita kuddar. Det får bli nästa projekt helt enkelt. :)

ÅH, vad skönt det är när julsakerna är bortstädade.

♥
/ak

Färga om läder

Ja... ni ser rätt. Det där är en... blek oxblodsfärgad snurrpall i skinn från 60-talet eller 70-talet. Som inte alls passar till den gamla fåtöljen. Eller ens in i rummet! Jag fick den av mina svärföräldrar ...eller... om jag ska vara helt ärlig, jag tiggde till mig. ;)  Fast å andra sidan så stod den ju faktiskt i det så kallade "skräprummet" så....

Hur som helst, jag fick den och väldigt glad är jag för det. Den har stått här i vardagsrummet ganska länge nu, typ... ett par år, och dagligen använts till benstöd och rumpstöd. Och hela tiden har tanken varit att jag skulle färga om skinnet. Till svart. För det skulle passa in så fantastiskt mycket bättre.

Men det tog lite tid. För först måste jag ju glömma bort att jag ska leta färg i några månader. Sen måste jag ju ägna ett par månader åt att jämföra och fundera på vilka metoder som verkligen är bäst. Så att jag kunde glömma bort desamma igen. Sen måste jag ju bestämma mig och beställa färgen... så att jag kunde glömma bort att jag hade gjort det så att färgen blev stående i ett år. Typ. Ja ni fattar ju själva. Det är MYCKET som måste göras. Och glömmas.

Men, som de säger i Trissreklamen - Plötsligt händer det, och tidigare i höstas så släpade jag hux-flux ut pallen på trappan, hämtade färg och pensel och bara satte igång. Jag blir alltid lite nervös när sånt där händer för - av erfarenhet - vet jag att när jag är på sånt humör, så kan nästan vad som helst hända. I min första lägenhet så rök en vägg en gång när jag var på sånt humör. Lite hux-flux så där. Men eftersom vi inte hade några väggar här som krävde såna drastiska åtgärder, så blev jag alltså lite nervös. Men det hade jag inte behövt bli. Jag målade pallen och föll sen åter in i min koma jag har haft under det sista året.

Hur som helst - när jag ägnade det där första året åt att leta och glömma vilken färg som skulle vara bäst för det här projektet så, var det ju även andra saker man skulle ta hänsyn till. T.ex så skulle man rengöra lädret ordentligt. Och sen skulle man låta det torka ordentligt. Och sen skulle man slipa lädret ordentligt. Och sen skulle man måla enligt experternas expertråd. Och sen skulle man efterbehandla. Och polera och dona. Inte undra på att man glömmer saker lixom!

Så när det väl var hux-flux dax här i huset och jag drog ut pallen så hade jag ju glömt allt det där. Jag hade ju en känsla av att experterna tyckte man skulle göra saker på ett visst sätt, men sån't där har man ju inte tid med när det är hux-flux-tid. Alltså gjorde jag inte något av det. Eller... jo, jag tvättade av pallen lite. Med vatten och helt vanlig såpa. Och jag lät det nästan torka. Eller, det fick torka så mycket det hann medans jag fixade med färgen. Det var inte så mycket.

Sen kladdade jag på färgen på ett sätt som jag tyckte kändes bäst. Det innebar att jag använde en skumgummipensel och en bytta som jag hällde lite färg i och sen så strök jag färgen YMNIGT över en remsa av lädret i taget och sen gnussade jag in färgen ordentligt i sömmar och veck tills allt var täckt. Jag gick över hela pallen två gånger och färgen gick från blek oxblod till mörkt, mörkt grå och vidare till kolsvart på den halvtimme det tog att måla.

 

Jag använde narvsvärta från Tjäder Läder och trots namnet, så finns narvsvärta i massor av olika färger. Jag ville ju ha riktigt svart så därför köpte jag färgen "Svart Extra". Så klart. Som försegling (så man inte blir extra svart i rumpan när man sitter på pallen) använde jag Läderglans 20. Oxå från Tjäder Läder. Tydligen skulle man ju polera med läderglansen men det struntade ju jag i. För jag tyckte det var finare med en sidenmatt läderyta istället för en högblank. Jag är sån rebell. 

Och jaaa.... här är den nu då. Svart och fin. Och sidenmatt. Och den passar ju faktiskt in väldigt mycket bättre i rummet nu. Fast....eeehh.... nu har jag ju köpt en ny fåtölj. En snurrfåtölj från 60-talet. På loppis. För 90 kr. Och det är en riktig kvalitetsmöbel vi pratar om. Tung. Och rejäl. Och hela familjen blev kär i den för den är så bekväm. Men... den passar inte ihop med snurrpallen.

Jag tror jag blir snurrig.

/ak

Kajutan

Förra helgen fick Älsklingen spelet på avsaknaden av belysning i vår lilla hall utanför badrummet och gjorde helt sonika en egen. Av några gamla brädor och fyra LED-spotar som vi hade hemma.

Och jag, jag blev så inspirerad att jag målade och tapetserade hela hallen. Från taket ner till golvlisterna. Bara så där!! Vi rev ner de gamla sjögrästapeterna för flera år sedan när vi gjorde stora hallen men... tja... sen kom jag lixom av mig. Och den här lilla, lilla snutten utanför badrummet som går som en gång mellan stora hallen och arbetsrummet blev ... lixom.... kvar. Med fulfuru i taket och fula väggar.

Men så fick då Älsklingen sitt ryck och av bara farten så ryckte hela jag till oxå. Ska väl erkänna att jag precis har upptäckt non-woven tapeter och helt plötsligt blev allt så mycket enklare. Vanliga papperstapeter befattar jag mig överhuvudtaget inte med. Det är kladdigt och jag får ALLTID lim på framsidan på alla våder.Och de ska vikas på ett speciellt sätt så de får svälla. Och sen när man väl sätter upp dem, så river man sönder dem. Varenda gång. Därför målar jag helst. Vilket innebär en massa underarbete. Som jag egentligen inte gillar. 

Men non-woven är en helt annan sak, serru. För de är gjorda av nåt oorganisk material vilket innebär att de varken krymper eller sväller så man kan limma direkt på väggen. Sen rullar man bara ut tapeten och fäster högst upp, slätar till och trycker till och skär till sist av längst ner. Så. Himla. Enkelt. Dessutom sätter man upp tapeterna kant-i-kant så man behöver inte ens bekymra sig om fula skarvar. 

De här tapeterna köpte vi på Rusta och de var synnerligen enkla att sätta upp. Trodde väl aldrig att jag frivilligt skulle sitta och göra reklam för Rusta, men är man arbetslös så får man handla där man har råd. Och hittills kan jag inte klaga på kvaliteten heller så.... go figure.

Dörren du ser i hörnan på bilden här ovanför går in till badrummet och både dörr och badrum ska oxå fixas till. Egentligen skulle vi behöva blåsa ut hela badrummet och göra om från scratch och det ska vi göra. Någon gång. När jag har fått jobb. Tills dess får blir det "uppfixning" av badrummet med sammanhängande tema till hallen.

Vilket tema? Tjaa... om vi säger så här. Hallen kallas numera kajutan. Tapeterna är gamla kartor.... eller kanske sjökort? Och har man nu en sjöofficer i familjen så måste väl kanske det hintas någonstans. *nudge nudge, wink wink - know what I mean, know what I mean* ;)

Jag återkommer med mer bilder vartefter vi fixar vidare.

♥
/ak

DIY Latmajas klä-om-en-stol-metod

När jag kommer på att jag vill klä om en stol, så vill jag att den stolen ska vara omklädd och klar typ... tja.... NU! Jag har inte lust eller tålamod att först behöva slita ut en miljard nubb eller häftklamrar med hjälp av naglar (som bryts), knivar (som böjs) eller saxar, tänger och skruvmejslar och sen ägna tid åt att leta fler häftklamrar till häftapparaten. För erkänn... det finns aldrig tillräckligt med klamrar i häftapparaten. Näe...det ska gå fort. 

Det gör det om man tejpar. Med vanlig vit maskeringstejp som finns i bygghandeln. Då pillar man bara upp en hörna någonstans, rycker till osså är det gamla tyget borta. 

(Jag var lite snabb med att rycka bort det gamla tyget och glömde bort att ta en bild innan det var borta. Det gråa tyget  på första bilden är "orginaltyget". Jag låter alltid hela och rena orginaltyger sitta kvar under de nya tygerna. Känns mer rätt så.)

Sen lägger man bara ut det nya tyget på bordet, lägger på sitsen ovanpå tyget och tejpar ena långsidan. Genom att dra på den andra långsidan och på kortsidorna så spänner man sen tyget och tejpar där med. Då brukar det vara enklare att använda flera korta tejpbitar.

Man viker hörnen lite snyggt och tejpar fast de med och till sist tejpar man ett lager till runt hela sitsen och så är det klart! Så himla smidigt. Och snabbt.

"Det håller aldrig" hör jag några skeptiker säga nu. Men det håller faktiskt utmärkt. Jag har klätt om stolar på det här sättet i flera år och har inte haft några problem alls. Och SKULLE man få problem, så är det bara att bättra på med mer tejp. 

Prova får du se! Latmajas klä-om-en-stol-metod är snabb, enkel och billig. Och vem gillar inte sånt? ;) 

♥

/latmaja 

DIY enkelt sätt att dölja ful vägg

Dagens DIY tips - dölj fula håliga väggar genom att göra fler hål i dem. HÄPP! 

Ok, så jag har ett pysselrum.  Det ser oftast för taskigt ut. Prylar Ö-V-E-R-A-L-L-T. Har under alla år lärt mig att jag är en visuell person och att min kreativitet hänger ihop med det. Att jag ser saker. Jag ser något och det sätter igång nån process i hjärnan. Om jag har allt bortstädat ser jag inte prylarna och då sitter jag där, omgiven av tusen roliga saker, och undrar vad jag ska göra.

Det var likadant när jag drev företag. Så länge mitt bord var täckt av silver, ädelstenar, halvgjorda projekt och verktyg så sprutade jag ur mig idéer. En kombination av stenar eller kanske en halvfärdig ring som hamnade bredvid en bit silverplåt fick mig att se nya möjligheter och designs. Städade jag undan alla grejjer slutade med att jag håglöst satt och plockade lite med tänger och hammare, undrandes vad jag skulle göra. (Ett inte helt unikt beteende för silversmeder har jag förstått. ;)

Hur som helst  - mitt rum är Dotterns gamla barnrum. Det är rätt risigt. Taket börjar bli rätt uschligt och väggarna.... väggarna är ett alldeles eget kapitel. Efter att miljoner barnteckningar, planscher på Disneyprinsessor och tavlor som jag i någon naiv illusion trodde skulle "pigga upp", har suttit på väggarna, antingen med nålar, spikar eller kludd, så är de liiiite håliga. (Tänk schweizerost.) Och där kludd har suttit så har färgen släppt från tapeten. Inte snyggt med andra ord.

En målning och renovering av rummet ligger absolut på att-göra-listan. På typ plats 782. Inte prioriterat alltså. Vad gör man då? Om man lessnar på alla hål och fula fläckar? Man döljer de så klart. Genom att göra nya hål. Och hänga upp tavlor lite slumpmässigt i en grupp.

Här sitter ett gäng med tapetprover. Och en bild från nätet. Och ett gammalt foto på ett par kids som Älsklingen är släkt med på något vis. Och det bästa med den här typen av tavelgrupper? Man kan sätta upp fler tavlor när man vill och lixom bara bygga på. Lite slumpmässigt sådär. Stora och små. Olika ramar eller lika ramar.

Japp, mitt rum är faktiskt mycket finare nu. På väggarna alltså. Golv, hyllor och bord ser fortfarande för taskiga ut.


♥
/ak

DIY Fräscha till en gammal pall

Vår kökspall, Anders från IKEA, är typ... 143 år gammal. Eller... njaee... asså jag kommer inte ihåg när vi köpte den, men det är länge sen och den har fått stå ut med mycket under årens lopp. Den har asats runt i alla våra hus. Den har agerat bord åt åtskilliga saftglas och bullar. Den har varit framdel på en racerbil. Den har suttits på av oändliga mängder rumpor - både människors och djurs. Den har klivits på. Den har varit avställningsplats för målarpytsar, blomkrukor, kassar och diverse verktyg. Den har helt enkelt använts. Till allt.

Och det kan ju förklara dess något härjade utseende. En gång i tiden var det här en ung pall, med ljusa björkben och fjädrande rottingsits. En gång i tiden satt alla skruvarna åt, ordentligt, och den var stark. Och stabil. Med tillförsikt inför framtiden.

Idag, är det en trött Anders vi har i köket. Med smutsiga och kantstötta ben som är målarfärgskluddade. En rottingsits som är... kompakt, i brist på bättre ord. Och där skruvarna sitter lite på svaj så där. Och tillförsikten inför framtiden, har bytts ut mot en något luttrad insikt om alltings förgänglighet.

Asså... vi kan inte ha det så. En deppig pall i köket! Det funkar ju inte. Man blir ju lessen när man ser honom. Och det vill man ju inte. Det var alltså dags att sprida lite TLC över Anders. Att gulla lite med honom. Att försöka få honom att känna sig - kanske inte ung - men... fräschare, i alla fall.

Anders får ett ansiktslyft

Jag började med att montera isär Anders. Jag hade tänkt att återanvända trärundeln som fanns innanför rottingen, men när jag klippte bort sitsen insåg jag att skivan hade spruckit. På flera ställen. Inte konstig att han var deppig!

Och rottingsitsen! Uj uj uj .... låt mig inte ens försöka förklara hur mycket fnas som rasade från undersidan när jag tog bort den. Jösses asså. Halva sitsen måste ha pulveriserats under årens lopp och lixom tryckts in i sitsen. Och när jag tog isär den så rasade ALLT ut på köksgolvet. En normal människa hade kanske förutsett att det skulle skräpa och gjort allt sån här ute. Eller i garaget. Eller i källaren. Jag stod i köket. För sån är jag.

Hur som helst så sågade jag till en ny skiva i MDF men eftersom sitsen var rund fick jag såga så runt jag kunde. Kanske hade jag fel typ av såg men jag bestämde mig ändå för att det inte spelade någon roll om den blev helt cirkelrund eller lite kantig eftersom den ändå skulle täckas in. Och ja.... du läste rätt. JAG sågade till. Med vuxen-verktyg. Efter att jag gjort min klädhängare så har jag blivit modigare och använder numera även vuxen-verktyg. Ibland. Och eftersom Anders var så skitig och dan så fick han en ordentlig slipning. Med riktig slipmaskin! För att verkligen komma ner på djupet lixom.

Efter slipningen var det dags för färg. Högblank vit lackfärg. För det är fräscht tycker jag. Jag övervägde att spraymåla men valde pensel till slut. Kan inte förklara riktigt vad det är, men jag tycker trämöbler blir finare med pensel. Jag gillar att man kan se penseldragen. För mig ger det en känsla av tyngd och ... historia. Låter väl knäppt, speciellt när vi pratar om en IKEA-pall, jag vet, men jag kan inte förklara det på annat sätt.

När färgen torkat och Anders var hopmonterad igen, var det dags att ägna sig åt sitsen. Jag hade köpt sittdynor på Rusta. Gråa och luddiga och löjligt lena. Men tunna, så jag hade även köpt en babymadrass på Jysk. Den var lite tjock, 10 cm, men det är ju inget man inte kan lösa. Jag skar till en lagom stor fyrkant som jag rundade till och sen delade jag helt sonika den i två delar. Det gick faktiskt ganska lätt. Jag använde vår tandade brödkniv och sågade tvärs igenom dynan. Japp.... jag använde köksredskap till en möbelrenoveringen. *rodnar lätt*

Madrassen limmade jag fast med smältlim. Asså.... smältlim. En dag ska skriva en sonett till smältlimmets ära. Vilken suverän uppfinning. Funkar på ALLT!

När dynan var på plats häftade jag fast en bit av ett gammalt lakan. Men jag glömde ju att ta bilder så ni får nöja er med en bild från undersidan. Jag drog i det ganska ordentligt så att kanterna på dynan trycktes ihop lite.

Sen va det dags för själva finsitsen. Eftersom de här luddiga sakerna är tvättbara (tack för det) så ville jag att de skulle vara lätta att ta bort så jag kan slänga dem i maskinen när det behövs. Entré självhäftande kardborreband! Jaaa.... jag är ganska smart. Ibland. Eller.... ja det vet jag ju inte. Om det var smart med kardborrebandet asså. Jag får återkomma om någon månad eller så när jag har tvättat dynan.

Och nu står han där, Anders. I all sin (nya) prakt. Tror ta mig tusan att jag ska sy en sommarkavaj till honom oxå. Av en gammal handduk kanske? Det kan bli fint till Midsommar. Eller vad tror ni?

♥
/ak