Gullregn

Just nu blommar gullregnet något makalöst. Det är galet vackert. Och hela trädet surrar av besökande bin och humlor. Att stå tyst under gullregnet, att känna doften och att höra surret.... det är sommar. Till och med en gråmulen dag som den här, blir ljuv på något vis.

Efter det har blommat klart ska jag ta tag i en föryngring av trädet. Vi plockade bort en helt död stam tidigare i våras men vi lyckades missa lite ändå. Det behöver helt enkelt lite TLC. Så att vi får njuta av blomningen i många år till.

Och nu satt jag precis och läste på lite hur man ska gå till väga och man kan väl sammanfatta det som: allt funkar. Tydligen är inte gullregn ett dugg känsliga för hur eller när, när det gäller beskärning. Vilket passar mig bra, eftersom jag är en otålig typ. Som inte vill behöva vänta till en speciell tidpunkt för att beskära. Oddsen är höga nämligen, att när den tidpunkten väl kommer.... då har jag sen länge släppt behovet att klippa av grenar och pysslar redan med något helt annat. *host* Jamen jag känner mig själv i alla fall! ;)

♥
/ak

Disclosure: jag hittade infon om beskärning på olika trädgårdsforum (AoT, Odla etc) och det var ganska unisont att när som helst funkar, även om efter blomning rekommenderades. Dels för att man vill ju njuta av blommorna och dels för att undvika att störa vårens savflöde. Bara så ni vet. ;) 

Lite kär

Ok, jag erkänner. Jag är lite kär i min nya hortensia. Jamen titta på den!! Hur blommorna skiftar från krispigt grönt när de slår ut och sen går över till rosa med mörkare rosa kanter. Lägg till mörka stammar och mörkt gröna blad och vi pratar kärlek. *suckar lyckligt*

Ljuvligt.

♥
/ak

Rastlös och lite likgiltig

Vill pyssla och hålla på. Fast har egentligen ingen lust. Ja, ni vet hur det är. Ibland är inte humöret bara inte med en. Tror det är allergin. VÅRallergin. Det kliar i hals, näsa, ögon ... hela kroppen. Därför åkte jag iväg till Blekingeplantan. Då mår man alltid lite bättre efteråt. Kom hem med lite vårblomster som ska ner i krukor här och där. Det kanske piggar upp?

Två flak med små penséer. Har två höga krukor på altanen där de flesta ska få bo tills det är dags för sommarblommor. 

De vita däremot, fick flytta in på framsidan. I de svarta krukorna. Som var helt vanliga terracotta krukor innan jag kom larvande med svart Hammarlack på sprayflaska förra året. De har stått ute hela vintern och mår fortfarande prima.

Osså blev det en julros. En helt vanlig Helleborus Niger. Den får bo i Höganäskruset tills det blir dags att gräva ner den i jorden. Nära trädgårdsgången. För det är ju där man vill ha en julros.

♥

/ak

Årets första bukett

Det grönskar i rabatterna. Och i buskarna. Och på träden. Och det är bara ... ljuvligt.

Snödropparna visade sina första gröna skott tidigt i januari men nu är det full fart på dem. Överallt dyker de upp. Då kan man passa på och plocka små buketter av dem. Och kanske några kvistar med gröna skott för de passar så bra ihop. Och sätta i små glas så man får lite vårkänsla inomhus oxå. Egentligen gör sig snödroppar bäst när man kommer nära-nära. Så man kan se deras gröna markeringar på insidan. Och känna den typiska doften. Så egentligen borde man bära med sig en glas med en liten bukett hela tiden och sätta på bordet bredvid sig. Så man inte missar en endaste sekund av ljuvligheten.

Snödroppar. En av mina absoluta favoriter.

♥
/ak

Vårsådd 2014 har startat

Och kolla här! Det tar sig.

Det här är bladamarant, Amaranthus cruentus/tricolor. En påse mixade frön av cruentus och tricolorsorten som kom med gratis i förra årets katalog från Nelson Garden, Trädgårdslandet. (Klicka HÄR för att läsa årets katalog.) De hade ett litet reportage om bladamaranten inne i katalogen och jag blev så sugen.

Men.... ni vet hur det är... tiden går och så står vi då här, ett år senare och fröna ligger fortfarande tryggt i sin påse. Eller.... låg. ;)

På påsen står det - lite sött så där - "så fröna med någon centimeter emellan". Någon centimeter? Men hallo! Vi pratar ytte-pytte-frön här. Inte fasiken går det att så "någon centimeter emellan". Pfft.... det fick bli breddsådd istället. Osså får jag gallra. 

Tsk tsk.... "någon centimeter emellan". Ja, jösses. Mycket ska man höra.

Och vad vet jag om bladamarant då. Tja... ingenting, faktiskt. I alla fall inte mer än det som stod i den där artikeln och vad som stod på fröpåsen. Och eftersom det inte stod lika så.... vete fan egentligen. Det får bli ett experiment helt enkelt.

I artikeln intervjuade de Karin Eliasson, som är trädgårdsmästare och författare, och tydligen god vän med bladamaranten. Nu sa hon att man inte skulle så för tidigt, men på påsen så stod det frösådd från februari och eftersom det kliar något så fruktansvärt i trädgårdstarmen så lyssnade jag mest på fröpåsen. Rätt eller fel, det visar sig.

Bladamaranten är en ettåring och är - enligt både påse och artikel - en vacker och dekorativ växt som är mycket lättodlad, om än något frostkänslig. Men det går att så den inne på köksbänken året runt och man kan börja skörda efter 4-5 veckor. Sen när frosten är över så kan man försiktigt avvänja plantorna till ett uteliv. 

Artikeln säger oxå att växten är vanlig i maten i Asien och Sydamerika men på påsen så står det den karibiska matkulturen. Vete fan vem som har korrläst den där påsen och/eller artikeln. ;) De verkar i alla fall ense om att hela växten är ätlig. Och då menar vi hela. Som i hela-hela, från rot till topp. 

Man använder den tydligen som spenat och man kan både koka soppa på den, steka/woka den, äta den färsk mm. och enligt Karin Eliasson har den en "frisk, gräsig och ärtig" smak. Funkar fint för mig så jag hoppas att det stämmer. Hon började använda den som bladgrönsak i sallad och det är väl så jag framförallt ser mitt användande. 

Men, hon hade ett recept på amarantpiroger som lät rätt smarrigt, så vem vet... det kanske blir en uppföljare av den här posten, framåt sommaren när det finns lite mer och större blad att skörda. 

Just nu duger de här bladamaranterna bara till att nära min vår- och trädgårdslängtan. Men det kanske inte är så pjåkigt det heller.

♥

/ak

Orkidéer i massor

Kolla in det här!! Orkidéerna är helt galna tror jag. Och nya blomstänglar och keikis överallt på dem.

Hur man gör för att de ska blomma? Tja... misshandel verka funka bra. De här står i ett stekhett söderfönster. Något de normalt INTE uppskattar. Men vi har alltid jalusierna fördragna eftersom det blir olidligt varmt i rummet annars, så de får inte den där brännande solen på sig. I andra ändan av huset har jag orkidéer i rent norrläge och de blommar lika mycket. Vete fan hur de vill ha det egentligen. ;) Jag spiller lite vatten över dem då och då. Lite näring, OM jag kommer ihåg. Och jag köper inte speciell orkidéenäring. Nä, nä. Jag kör på vanlig BioBact. Fast jag har mycket svagare dos. Inte 17 orkar jag hålla på och byta näring för olika blommor. Näpp... that ain't gonna happen.

De flesta av mina orkidéer är mellan 5-10 år och blommar, blommar, blommar. Jag planterade om de förra året och de höll sig rätt lugna efter det. Återhämtade sig antagligen. Jag planterar inte om orkidéer särskilt ofta, men när jag gör det är det en rätt ... eeehh.... våldsam historia. Jag brukar kapa en hel del rötter och det är väl klart att det är lite påfrestande för dem. Så då vilar dem. I några månader. Sen börjar de om och blommar, blommar, blommar.

♥
/ak

Första snön

Så kom den då, snön. Det var stormen Sven som levererade den. Efter ett par dagar frenetiskt blåsande lugnade det äntligen ner sig idag och solen kom fram. Då passade vi på att gå ut ett tag. Helt otroligt så hade Miscantusens vippor klarat sig galant och de stod rakryggade i vintersolen, som för att säga "Ha, var det allt du hade, Svempa?"

  

Någon annan som var glad, och kanske då mest för snön, var Lilla Fröken. Hon lyckades köra några varv med snow racern (ja, vi har faktiskt en alldeles egen pulkabacke på tomten ;) och börja bygga ett snöfort innan det var dags att gå in och dricka varm choklad. 

Någon annan som däremot var måttligt imponerad, var Sputnik. Han har legat inne och trynat ända sen Sven kom och hälsade på och tyckte väl oxå att det var dags att gå ut en sväng. Och lufta svansen lixom. Och så ligger det sånt där vitt otäckt på marken. Sjuttsingen oxå.

Själv är jag mest glad över att det slutat blåsa. Jag fick springa runt och hämta krukor och tallgrenar som jag haft på verandan runt hela huset. Fast det var ganska mysigt i solen. Man saknar henne, Solen, när hon inte är här så mycket. 

Blåste det mycket hos er? Och överlevde trädgården i så fall?

♥

/ak

Vitlök

Det är en grå och regnig dag här i Blekinge. Och blåsig.

Stod i köksfönstret med en kopp kaffe i handen. Och då.... för en sekund sådär... näe mindre, en nanosekund fick jag för mig att det var vår. Jag såg något fräscht grönt i odlingskragarna.

Det är vitlöken som kommit upp redan! 

Så här års är man ju inte riktigt beredd på gröna, spirande skott i odlingarna. Det brukar ju mest vara brunt. Och visset. Men de här gröna skotten lovar, även gråa och regniga dagar som den här och även om det är långt kvar, att det kommer en ny vår. Det kommer värme. Solsken. Doftande mylla. Och surr i luften från miljontals små vingar.

Tänk att några klyftor vitlök, nertryckta i blöt jord kan få ens hjärta att dallra till så.



Att sätta vitlök
Vitlök är - på ren svenska - löjligt enkel att sätta. I princip så trycker du bara ner den i backen någonstans på hösten och sen på våren så kan du skörda späda små vitlökar och vitlöksblast, eller så väntar du till sensommaren och skördar normalstora vitlökar.

Det råder delade meningar om huruvida man kan använda matvitlök till odling, eller om man måste köpa sättvitlök. Frågan är om man får med sig virus och sånt från matvitlöken eller ej.

Jag vill inte chansa så jag köpte mig en påse sättvitlök för några kronor på plantskolan. Och sen i höst när jag skördar, sparar jag ett par lökar som jag använder till odling. Men om man har matvitlök som börjat sätta grönt i kylskåpet, så kan man ju trycka ner klyftorna i en kruka. Och sen, när de vuxit lite, så kan man använda blasten i sallader. Det är gott.

Och eftersom jag är ju lite lurig så där, så jag satte mina lökar lite för tätt i odlingskragen. För jag tänkte skörda både vår och sensommar. Först tar jag upp varannan lök. Då är den späd och krispig och man kan använda både blast och lök. Och sen, lite senare, så skördar jag resten som vanligt. Man får inte vara dum.

Det kan oxå vara bra att täcka odlingen med halm. Den hjälper till att hålla fukten kvar i marken. Det gillar vitlöken. Fast, i all ärlighet, den är inte kräsen. Den trivs nästan överallt. Har du ett hål över i en rabatt? Tryck ner ett par klyftor där. Har du en tom kruka över. I med vitlök.

Jag längtar tills jag kan börja skörda mina vitlökar. Om det blir en stor skörd kanske jag måste göra en sån där vitlöksfläta? Det är både praktiskt och vackert. När jag tänker efter så gör jag nog en fläta oavsett hur stor skörden blir.

Har du satt några vitlökar iår?

♥
/anna-karin

Man lär så länge man lever

På vår tomtgräns växer en buske. Med fina rosa frukter. Den här typen växer även runt om i området där jag bor. När jag går min morgonrunda går jag förbi två ställen där busken - som den är hemma hos oss - växer som stora träd. Första gången jag såg den hemma hos oss tänkte jag Benved. Men sen såg jag de andra. De höga. Träden. Då tänkte jag, näe... inte benved. Sen har jag letat. Och undrat. Och idag bollade jag till slut över frågan till en av trädgårdsgrupperna på Facebook jag är med i.
- Benved, sa någon direkt.
- Näe, sa jag.
- Jo benved, sa en annan.
- Eeehh... sa jag.
- Benved, sa en tredje och tryckte upp en bild i ansiktet på mig.
- Åh fan, sa jag.

Det ÄR en benved. En Euonymus europaeus. Tydligen så kan de i goda lägen bli rätt stora träd. Tänk vad smart jag är som visste om att det var en benved. *host host*

Euonymus europaeus

Euonymus europaeus, öppnad frukt.

Och tänk vad bra det är med trädgårdsgrupper på Facebook. Man poppar ut en fråga och så får man svar på några minuter. Jag är så gammal så jag kommer ihåg hur det var före internet. Under the Dark Ages, alltså. Undrade man över något och ingen i ens närhet visste svaret, så fick man gå till Bonniers Lexikon (i 15 eller 24 band) som fanns i alla svenska hem. (Och tog upp en jäkla plats i bokhyllan, kan jag tillägga.) Och om Bonnier inte visste svaret så fick man komma ihåg frågan till nästa gång man var på biblioteket. Och det gjorde man ju aldrig. Kom ihåg frågan asså. Så man undrar hur många frågor och undringar jag haft under mina unga år, som aldrig fick något svar? All potentiell kunskap man kunde ha förskansat sig.  

Idag räcker det med några klick på tangentbordet och häpp ... så är man lite visare. Helt ärligt - jag tycker det är bättre idag.

Så här säger Wikipedia om benved.

♥

/ak

Got one!

En höstanemon asså. Har varit på väg och köpa en i... åh... inte så länge. Bara en sisådär 15-18 ÅR! *rullar med ögonen*

I min andra trädgård, hade vi stora, väldigt stora, JÄTTEstora ruggar med höstanemoner längs med infarten. Och det var vidunderligt vackert. Jag bestämde där och då att jag alltid skulle ha en höstanemon i trädgården. Mmmm... och det har jag ju haft. Eller. Vänta. Näe, just det. Det har jag INTE haft. Förräns nu iaf. Ja, rent tekniskt så har jag ju inte det nu heller. Bara en planta i en kruka. På ett bord.

Måste bara bestämma vart hon ska bo, så än så länge så står hon på utebordet. Sixten - den ohygglige växtmarodören - visade ju intresse för henne så platsen måste väljas med omsorg. Osså måste bladen putsas med skoputs. På undersidan. Det tycker han inte om. Moahahaha......

Anemone hupehensis 'Serenade'

Anemone hupehensis 'Serenade'

Aaah.... vacker är hon. I alla fall.

♥

/ak

Kanintåliga växter

Med frispringande kanin och hönor så lever trädgården farligt. Då får man anpassa sig. Eller få arton hjärnblödningar. Per dag. Det vill inte jag, så jag anpassar mig. Här kommer en liten lista på växter som Sixten Kanin hittills inte har visat intresse för. Några har serverats som en delikat liten aptitretare under testmiljö, men ratats. Känner mig både förolämpad och nöjd över detta. Förolämpad över att han ratar mina delikata aptitretare. Nöjd med att han inte vill äta mina trädgårdsväxter. Förvirrad.

OBS!! Jag lämnar inga garantier för att dessa ratas av andra kaniner. När det gäller hönorna är inte problemet att växterna äts upp, utan att de sprätts upp. Då gäller inhängnad som är ett helt annat problem. 

• Pion
• Buxbom
• Murgröna
• Lavendel
• Rosenplister (enl. rykte)
• Spjutbräken

Vidare så håller jag på att testa olika "bekämpningsmedel" mot kanin. Just nu testkörs skoputs på undersidan av några blad på Hosta 'Frances Williams'. Vet av erfarenhet att detta funkar på tulpan mot rådjur. Kanin är dock något annat. Jag ber att få återkomma.

♥
/ak

Clematis alpina, nära nära...

Min frösådda Clematis alpina bestämde sig för att blomma. Igen. I augusti. Det är trevligt på något vis. Med "vårblomning" under sensommaren. Ur led är tiden och allt det där.

Den hamnade på den här platsen "så-länge". Ni vet... man flyttar om.... och så måste man göra av saker .... "så-länge". Sen blev den kvar. Tillsammans med Miscanthusen och den fuuuula spaljén. Åh nej... en sak till att skriva upp på att-göra-listan. Men... en ny spaljé kan jag fixa tidigt nästa vår. För jag har verkligen inte så mycket jag måste göra. *host host*

♥

/ak

Måste-blommor

Imorse, när jag fortfarande var mellan sömn och verklighet, fick jag en uppenbarelse. Ja asså, inte en sån där med vingar på ryggen och en guldring käckt på svaj över skallen. Näe... en trädgårdsuppenbarelse. Den var riktigt bra. Är ni beredda? Nu kommer den. Jag måste fokusera på stommen i trädgården INNAN jag börjar dutta med detaljerna, som blommor och lull-lull sånt.

JAJAJA... NI KAN SLUTA RULLA MED ÖGONEN NU!!!

Chokladblomman, Cosmos atrosanguineus

Jag vet, jag vet... att börja med stommen är lixom grundkurs 1.a när det gäller trädgård. JAG VET!! Men man kan väl glömma. Va? Men, eftersom jag nu är en lurig jävel så kom jag på att jag kan dutta lite med blommor och lull-lull ändå. I krukor så klart. SLUTA RULLA MED ÖGONEN SA JAG!!!

Vit rosenskära, Cosmos bipinnatus

Asså... jag är ingen blommänniska som så. Jag är bladmänniska. ÄLSKAR vackra blad. Är något ljumt inställd till blommor.

Ta rosor till exempel! Austinrosorna och alla de gamla sorterna tycker jag är väldigt vackra. Men vill jag ha någon? Mmm....nä. Jag vet lixom inte riktigt vad jag skulle göra med den. Jaaaa, joo trycka ner den i backen. Men sen då? Det är helt enkelt lite för mycket primadonna över rosor. OM det fanns en riktigt mörkt, mörkt röd ros (gammeldags typ) då kanske jag skulle testa en. Kanske sätta ihop den med någon Miscanthus och en Hosta .... eller något annat lite stramare i formen. Men, näe, rosor är vackra hos andra. Och på bild. I min trädgård - not so much. MEN, släpp mig lös bland hostor, miscanthusar, bambu och liknande och jag går ner i brygga av lycka.

Stjärnflocka, Astrantia major

Men det finns ju några blommor som jag ändå gillar. Såna som jag alltid gillat. Såna som jag alltid sått/köpt/planterat om, vart jag än flyttat. Mina "måste-blommor" helt enkelt.

Tyvärr kom jag av mig lite när vi flyttade ner hit. Fokus flyttades. Och mina måste-blommor har inte ens funnits i trädgården ännu. *hänger med huvudet i skam* Dags att korrigera detta till 2014! Och dessutom, liiite blommor bör man ju ha för att lätta upp bladmassan och skapa djup och intressepunkter och allt det där. Och så man kan plocka lite blommor till födelsedagar eller gå-bort-presenter. Så, några av mina måste-blommor som jag tänkte dra upp/köpa och använda i krukor nästa år är de som finns här i inlägget. Det finns fler... men det här är de viktigaste.

• Chokladblomman
• Vit rosenskära
• Stjärnflocka
• Luktärtor
• Tulpaner och narcisser, massor med tulpaner och narcisser. 

Luktärt, Lathyrus odoratus

Tänkte vara smart och hålla mig till få sorter så här innan stommen är på plats. Egentligen är det inte sååå mycket arbete med stommen. Det är en gammal trädgård - eller gammal och gammal, det är en 60-tals trädgård - med stora träd och rejäla buskar. Med gräsmattor. Och ogräs. Och igenvuxna trädgårdsgångar. 

Så, jag måste forma den lite. Peta lite här och peta lite där. Fixa till. Strama upp. RENSA! Och det går lättare om det inte är en massa blommor och lull-lull som står ivägen. Om inte annat för att jag blir mer fokuserad. 

För det är faktiskt väldigt lätt att börja peta med lull-lullet istället för att köra tunga skottkärror. Lixom.

Har du några måste-blommor? Såna som bara MÅSTE finnas i trädgården.

♥
/ak 

Mina favoriter - marktäckare Del 1.

Marktäckare är bra. Riktigt bra. De täcker marken. Det hörs på namnet lixom. Och om marken och jorden inte ligger bar, så kan inte ogräset slå rot. Det är RIKTIGT bra. Jag har funderat mycket på marktäckare på sistone. Kanske för att mina marktäckare just nu kan sammanfattas i ett ord: ogräs. Ogräs borde väl egentligen bara vara saker som inte är gräs? Buskar, träd, rosor, morötter....  men det är det ju inte. Ogräs är saker som inte är gräs och som man inte vill ha i gräsmattan - ogräsiga saker. Fast mina ogräs växer ju överallt. Inte bara i gräsmattan!? Jag blir så förvirrad.

Jag bryr mig i alla fall inte så mycket om vad som händer i gräsmattan. Är det grönt och mjuk att gå på med bara fötter funkar det för mig. Men, i mina rabatter vill jag gärna själv styra lite. Och då är det bra med marktäckare.

Mitt tyckande om marktäckare, baseras nästan helt på tidigare trädgårdar. I tidigare liv. I andra städer. Här och nu, har jag mest ogräs. Än så länge i alla fall. Kanske de här inte kommer att fungera alls i en zon 1 trädgård, när det fungerade jättebra i en zon 3 trädgård? Jag vet inte. Risken är väl att de växer för mycket. Som ogräset.

Nog pratat - här är min lista över mina favoritmarktäckare utan inbördes ordning. Del 1. Del 2 kommer någon annan gång. Om jag känner för det. Man vet inte så noga med mig.

Källa

Myskmadra - Galium odoratum

Skira vackra blad. Likaså vita, stjärnformade blommor. Som doftar! Som en liten dröm som seglar på vita moln.... men.... låt dig inte luras. Myskmadran är en VÄLDIGT aggressiv. Inte så att du behöver vara rädd för en utskällning när du tar din morgonrunda i trädgården. Mer så att den förintar all annan växtlighet. Och när jag säger förintar, menar jag förintar.

Det sägs, att det är en av de få plantor som klarar av att utkonkurrera kirskål! Och med tiden blir rötterna en 15cm tjock matta. Som tovad ull. Det vill man ju inte ha i perennrabatten. Men under ett träd kanske det inte gör så mycket? Eller i ett allmänt sjabbigt och jobbigt hörn av trädgården? Trots att den är "lite" aggressiv, älskar jag myskmadran. Och på vissa ställen vill i alla fall jag hellre ha en tät matta av skira vita blommor, än annat otyg.

Källa

Röd sockblomma - Epimedium rubrum

Aaahhh... sockblomman. Varje blad ett litet mirakel i grönt och mörkt rött. Så underbart vacker i halvskugga med Hosta.

Men, rotsystemet ligger rätt grunt så man får passa på den med vatten. Och höns. Om man har höns. Det har jag. Höns gillar att sprätta. Då är grunda rotsystem inte bra. Faktum är att det är riktigt dåligt med grunda rotsystem då. Så jag vet inte om sockblomma funkar för mig nu. På rätt ställe kanske. Tills jag hittar rätt ställe tråååånar jag.  

Hasselört - Asarum europaeum

Nu pratar vi allvar. Hasselörten är en fantastisk marktäckare. Långsam i starten. Vill lixom känna sig för. Se som omkring. Men sen! Underbar. *suckar lyckligt*

I den förra trädgården drog jag upp plantor från frö och det gick bra. Men det tog tid. Så bäst är att plantera den och sen glömma bort den. Då helt plötsligt en dag så står man där och stirrar på en tät bollaktig tuva av glansiga, mörkgröna blad. Och säger:
- "Ååhh"... och "Oooohh".... och "Aaaahhhh"

Så gjorde inte jag. Jag stirrade på mina små fröplantor JÄTTElänge innan det blev en tuva. Det var rätt trist. Så lita på mig. Glöm bort den. Helt. Den tål torka oxå. Så verkligen....glöm bort den.

Källa

Plister - Lamium maculatum

Plister finns i en uppsjö av olika varianter. Jag är förtjust i vitt och grönt så jag gillar White Nancy. Fast vanlig rosenplister med rosa blommor är inte dum heller. Den är vintergrön. Det gillar jag. Och den sprider sig gärna - men den är ändå lätt att hålla i schack. Det gillar jag oxå.

Och dessutom, ryktet säger att den är... *lutar sig närmre* kanin och rådjurssäker. Det gillar jag MEST!! Haha...  Sixten kanin kommer att bli såååå blåst på konfekten. ;)

Kan det bli bättre??

Såå... har du några toppenbra marktäckare att dela med dig av? 

♥
/ak