Vi flyttade ut på verandan. Vi pratade om ditten. Och datten. Vad sonen och katten Sputnik pratade om vet jag inte så noga. Men de såg nöjda ut. Sputnik la sig platt på rygg och blev kliad på magen. Han var jättenöjd.
Vi satt där ute länge, länge. Så länge att glasen blev tomma. Det är oftast inte så bra. Och pratet tog slut. Det är oftast bra.
Natten doftade av sommar och värme. Vi satt där, tysta och med tomma glas, och bara... var. Man behöver det ibland. Sitta tyst. Och bara vara.
♥
/ak
Goda samtal är sköna, berikande - ja en massa saker, men att kunna vara tysta tillsammans är en fantastisk sak. Så tänker jag... Carina
SvaraRaderaSå tänker jag med, Carina. Livet är bullrigt och högljutt. Och då behövs tysnaden ibland. Som en motvikt.
SvaraRadera♥
/anna-karin