Att såga ner stora träd

Maj 2006

Jag vill safta. Och sylta. Men vi har inga bär. Tidigare så hade vi ett jättestort bigaråträd. JÄTTEstort. På våren kunde man se de vackra blommorna komma om man låg i vår säng och tittade ut genom fönstret. Som fluffiga klasar av löften om söta bär och buteljerad sommar.

Men inte längre.Det är nersågat. Och bortforslat. Och lika bra var det.

Under de 8 år vi bott här, har jag nog smakat - sammanlagt - 10 bär från trädet. 10 bär från ett träd som måste ha burit tusentals kilo med bär under årens lopp. Vart bären tog vägen? Tja, några hamnade i kajornas magar. Några i skatornas. Andra i måsarnas. Sen var det väl några som gav upp och föll till marken i ren frustration. Det enda som blev kvar till oss, var kladdiga rester på verandan. Och sönderhackade kart på grenarna.

Och var det inte kladdiga rester, så var det fnas från blommorna som landade i poolen eller tjocka läderartade löv som hamnade i trappan ner till garaget. Som blev hala av höstregnen. Så man stod på örat och slog sig. Och det gör väldans ont.

Maj 2006

Egentligen var det trädet bara bra några dagar på våren när blommorna kom. Som fluffiga klasar av löften om söta bär och buteljerad sommar. Och på riktigt heta sommardagar. För det skuggade så skönt.

Augusti 2013

Fast, det skar i hjärtat ändå, när motorsågen skar i stammen. Det kändes som om vi begick helgerån. Att vi var bovar och banditer. Man sågar inte bara ner stora, friska träd sådär!! Ju. Men, en trädgård är ett levande väsen, som förändras och anpassas efter de tillfälliga gästerna som vårdar den. Växter växer sig stora. För stora. Då får man inte vara feg och inte våga. Så säger jag till mig själv. När det skär i hjärtat av saknad av fluffiga klasar som lovar söta bär och buteljerad sommar.

♥
/anna-karin