Och imorse när jag tog min morgonpromenad så var världen alldeles tyst. Tyst-tyst lixom. Det hördes bara naturliga ljud. Fåglar. Vind. Vågor. Och luften var alldeles salt från havet.
I min förra post nämnde jag att jag visste vilket jobb jag vill ha. Eller inom vilken bransch/inriktning i alla fall. HA!! Ursäkta... men tillåt mig ett asgarv. Jag hann inte mer än sätta punkt för det inlägget förrän frågor och undringar dök upp. VILL jag verkligen det? Stressa runt på ett kontor. Verkligen-verkligen? Resten av veckan har varit ett jobbigt sammelsurium av uppgivenhet, jävlar-anamma, tvekan och alldeles för mycket grubblerier.
Idag tog jag ledigt från grubblerierna. Och gick ut i trädgården istället. Och lekte med hönsnät. Och nu värker mina fingrar från alla ...eeehhh....roliga... blodprov jag tog på mig själv. Suckar... men... det blev ju för klumpigt att ha handskar på sig. Ju.
 |
| Liten kupa av hönsnät. |
 |
| Eller är det en liten pumpa? |
- Klipp till en bit hönsnät och tvinna ihop till en tub.
- Forma och tryck / vrid ihop toppen och linda en bit järntråd runt toppen.
- Jag trädde en bit järntråd runt botten oxå för att får lite stabilitet, men det är inte nödvändigt.
Man kanske skulle öppna eget? Tänk va mysigt att ha en lite butik med bara .... mysiga saker. Mys-mysiga saker. Blommor. Dekorationer. Ljus. Böcker. Lite kuddar och filtar. Och med lite svag musik i högtalarna. Och naturligtvis skulle jag sälja bra så att jag inte behövde oroa mig. Hehehe... jaja... man får väl drömma?
♥
/anna-karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.
♥
/anna-karin