20 oktober 2013

Surar

Ibland känns det som om hela jag är fel. Som om jag ser på världen utifrån. Och undrar vad den håller på med. Varför gör den si? Eller så? Och varför kan jag inte bara gilla läget och anpassa mig?


Så har det känts de sista veckorna. Den envisa infektion som vandrat runt i familjen har väl inte heller hjälpt. Just nu är jag bara så less på allting. På att söka jobb. På att vara aktiv. Och på. Och driven. Och så jävla positiv och pigg och engagerad hela tiden. Jag har ingen lust längre. Låt mig bara få såsa runt och sura.

Men då slår fröken Duktig till.
- Nähä du. Ska du vara hemma med a-kassa får du banne mig jobba för den.

Och ok, det är väl rätt. Kan ju inte argumentera mot det. Och jag VILL ju hitta ett jobb. Och jag vet att jag måste vara aktiv. Men jag är less på´t ändå.

Tur att jag har världens bästa man och barn som låter mig sura. Utan att de blir sura på mig. Som bara ger mig en kram när jag behöver det. Och som sen lämnar mig ifred så jag kan sura ett tag till. Och det kommer att gå över. Jag vet det. Och de vet det. Men inte riktigt än.


/ak

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.


/anna-karin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...