Vårsådd 2014 har startat

Och kolla här! Det tar sig.

Det här är bladamarant, Amaranthus cruentus/tricolor. En påse mixade frön av cruentus och tricolorsorten som kom med gratis i förra årets katalog från Nelson Garden, Trädgårdslandet. (Klicka HÄR för att läsa årets katalog.) De hade ett litet reportage om bladamaranten inne i katalogen och jag blev så sugen.

Men.... ni vet hur det är... tiden går och så står vi då här, ett år senare och fröna ligger fortfarande tryggt i sin påse. Eller.... låg. ;)

På påsen står det - lite sött så där - "så fröna med någon centimeter emellan". Någon centimeter? Men hallo! Vi pratar ytte-pytte-frön här. Inte fasiken går det att så "någon centimeter emellan". Pfft.... det fick bli breddsådd istället. Osså får jag gallra. 

Tsk tsk.... "någon centimeter emellan". Ja, jösses. Mycket ska man höra.

Och vad vet jag om bladamarant då. Tja... ingenting, faktiskt. I alla fall inte mer än det som stod i den där artikeln och vad som stod på fröpåsen. Och eftersom det inte stod lika så.... vete fan egentligen. Det får bli ett experiment helt enkelt.

I artikeln intervjuade de Karin Eliasson, som är trädgårdsmästare och författare, och tydligen god vän med bladamaranten. Nu sa hon att man inte skulle så för tidigt, men på påsen så stod det frösådd från februari och eftersom det kliar något så fruktansvärt i trädgårdstarmen så lyssnade jag mest på fröpåsen. Rätt eller fel, det visar sig.

Bladamaranten är en ettåring och är - enligt både påse och artikel - en vacker och dekorativ växt som är mycket lättodlad, om än något frostkänslig. Men det går att så den inne på köksbänken året runt och man kan börja skörda efter 4-5 veckor. Sen när frosten är över så kan man försiktigt avvänja plantorna till ett uteliv. 

Artikeln säger oxå att växten är vanlig i maten i Asien och Sydamerika men på påsen så står det den karibiska matkulturen. Vete fan vem som har korrläst den där påsen och/eller artikeln. ;) De verkar i alla fall ense om att hela växten är ätlig. Och då menar vi hela. Som i hela-hela, från rot till topp. 

Man använder den tydligen som spenat och man kan både koka soppa på den, steka/woka den, äta den färsk mm. och enligt Karin Eliasson har den en "frisk, gräsig och ärtig" smak. Funkar fint för mig så jag hoppas att det stämmer. Hon började använda den som bladgrönsak i sallad och det är väl så jag framförallt ser mitt användande. 

Men, hon hade ett recept på amarantpiroger som lät rätt smarrigt, så vem vet... det kanske blir en uppföljare av den här posten, framåt sommaren när det finns lite mer och större blad att skörda. 

Just nu duger de här bladamaranterna bara till att nära min vår- och trädgårdslängtan. Men det kanske inte är så pjåkigt det heller.

♥

/ak