Det har varit fest i staun. Skärgårdsfest. Vi tog båten Axel in till Karlskrona från Nättraby där vi bor och solen stekte från en azurblå himmel. Det är så man skriver när man vill förklara att himlen var alldeles sådär toppenblå som den var idag. Azurblå. Det var den.
Vi var hungriga som vargar allihopa så vi började med att gå till Scandic Hotel och äta en hamburgare. De har goda hamburgare. Och öl. Och uteserveringen vetter mot havet. Som den azurblå himmel speglade sig i. Det var varmt. Väldigt varmt. Så varmt att jag inte kunde luta mig tillbaka i stolen. Under en annan stol hade en gråsparv hittat en napp. En sur napp. Den var nästan lika stor som sparven. Fast säkert mycket surare. Eller... sparven såg lite sur ut för att han inte kunde ta nappen och flyga. Så kanske sparven var surare än nappen. Man vet ju inte så noga.
Efter hamburgare och sura sparvar började vi långsamt flanera uppåt stan. Det var där det hände grejjer sa dem. De som vet. De som gjort fest-programmet. Och på vägen upp så såg vi konstiga saker.
Konstigast var nog de stora bubblorna med barn i. Av alla sätt att förvara barn tycker jag nog att bubblor är ett av de sämre. Barnen sprang och sprang och försökte komma undan. Men bubblan bara spann runt, runt. Ibland spann barnen runt, runt oxå. Då skrattade de. Det var lite konstigt. Men de kanske var alldeles förvirrade av att vara instängde i stora bubblor. Vad vet jag?
Vi lämnade bubblorna med de stackars barnen i bakom oss och gick vidare upp genom staun. Det var mycket folk. Och varmt. Och fint. Det finns mycket fint i Karlskrona. Det finns fina gamla hus.
Och det finns fina höga hus. Med azurblå himmel ovanför.
Vi gick genom det fina och kom ner till Hoglands park. Det är mysigt där. Tycker jag. Och nu har de äntligen byggt klart den nya restaurangen vid busshållplatsen. Det var bra. De hade öl. Det kanske är konstigt med en restaurang vid bussarna, men inte i Karlskrona. Här är det helt normalt. Och bra. Så då satt vi där igen och drack öl. I solen. Och lyssnade på live musik, jo ja tackar. Janne Schaffer i egen hög person stod på scen och spelade om sol, vind och vatten. Det är tydligen det bästa han vet. Jag tycker oxå om sol, vind och vatten.
Sen såg vi ett par väldigt röda byxor på en väldigt elegant man med hatt och sidenscarf runt halsen. Det tyckte jag var kul.
Och strax därefter kom en hatt till. På en flicka i shorts och limegröna foppatofflor. Hatten var fin. Inte tofflorna. Jag gillar inte foppatofflor. Usch och fy.
Sen tog vi bussen hem och vi höll på att somna hela bunten. Det kanske var lite för mycket spänning på en gång för såna som vi?
♥
/ak
