17 mars 2014

DIY Fräscha till en gammal pall



Vår kökspall, Anders från IKEA, är typ... 143 år gammal. Eller... njaee... asså jag kommer inte ihåg när vi köpte den, men det är länge sen och den har fått stå ut med mycket under årens lopp. Den har asats runt i alla våra hus. Den har agerat bord åt åtskilliga saftglas och bullar. Den har varit framdel på en racerbil. Den har suttits på av oändliga mängder rumpor - både människors och djurs. Den har klivits på. Den har varit avställningsplats för målarpytsar, blomkrukor, kassar och diverse verktyg. Den har helt enkelt använts. Till allt.

Och det kan ju förklara dess något härjade utseende. En gång i tiden var det här en ung pall, med ljusa björkben och fjädrande rottingsits. En gång i tiden satt alla skruvarna åt, ordentligt, och den var stark. Och stabil. Med tillförsikt inför framtiden.



Idag, är det en trött Anders vi har i köket. Med smutsiga och kantstötta ben som är målarfärgskluddade. En rottingsits som är... kompakt, i brist på bättre ord. Och där skruvarna sitter lite på svaj så där. Och tillförsikten inför framtiden, har bytts ut mot en något luttrad insikt om alltings förgänglighet.

Asså... vi kan inte ha det så. En deppig pall i köket! Det funkar ju inte. Man blir ju lessen när man ser honom. Och det vill man ju inte. Det var alltså dags att sprida lite TLC över Anders. Att gulla lite med honom. Att försöka få honom att känna sig - kanske inte ung - men... fräschare, i alla fall.


Anders får ett ansiktslyft

Jag började med att montera isär Anders. Jag hade tänkt att återanvända trärundeln som fanns innanför rottingen, men när jag klippte bort sitsen insåg jag att skivan hade spruckit. På flera ställen. Inte konstig att han var deppig!


Och rottingsitsen! Uj uj uj .... låt mig inte ens försöka förklara hur mycket fnas som rasade från undersidan när jag tog bort den. Jösses asså. Halva sitsen måste ha pulveriserats under årens lopp och lixom tryckts in i sitsen. Och när jag tog isär den så rasade ALLT ut på köksgolvet. En normal människa hade kanske förutsett att det skulle skräpa och gjort allt sån här ute. Eller i garaget. Eller i källaren. Jag stod i köket. För sån är jag.



Hur som helst så sågade jag till en ny skiva i MDF men eftersom sitsen var rund fick jag såga så runt jag kunde. Kanske hade jag fel typ av såg men jag bestämde mig ändå för att det inte spelade någon roll om den blev helt cirkelrund eller lite kantig eftersom den ändå skulle täckas in. Och ja.... du läste rätt. JAG sågade till. Med vuxen-verktyg. Efter att jag gjort min klädhängare så har jag blivit modigare och använder numera även vuxen-verktyg. Ibland. Och eftersom Anders var så skitig och dan så fick han en ordentlig slipning. Med riktig slipmaskin! För att verkligen komma ner på djupet lixom.


Efter slipningen var det dags för färg. Högblank vit lackfärg. För det är fräscht tycker jag. Jag övervägde att spraymåla men valde pensel till slut. Kan inte förklara riktigt vad det är, men jag tycker trämöbler blir finare med pensel. Jag gillar att man kan se penseldragen. För mig ger det en känsla av tyngd och ... historia. Låter väl knäppt, speciellt när vi pratar om en IKEA-pall, jag vet, men jag kan inte förklara det på annat sätt.


När färgen torkat och Anders var hopmonterad igen, var det dags att ägna sig åt sitsen. Jag hade köpt sittdynor på Rusta. Gråa och luddiga och löjligt lena. Men tunna, så jag hade även köpt en babymadrass på Jysk. Den var lite tjock, 10 cm, men det är ju inget man inte kan lösa. Jag skar till en lagom stor fyrkant som jag rundade till och sen delade jag helt sonika den i två delar. Det gick faktiskt ganska lätt. Jag använde vår tandade brödkniv och sågade tvärs igenom dynan. Japp.... jag använde köksredskap till en möbelrenoveringen. *rodnar lätt*


Madrassen limmade jag fast med smältlim. Asså.... smältlim. En dag ska skriva en sonett till smältlimmets ära. Vilken suverän uppfinning. Funkar på ALLT!


När dynan var på plats häftade jag fast en bit av ett gammalt lakan. Men jag glömde ju att ta bilder så ni får nöja er med en bild från undersidan. Jag drog i det ganska ordentligt så att kanterna på dynan trycktes ihop lite.


Sen va det dags för själva finsitsen. Eftersom de här luddiga sakerna är tvättbara (tack för det) så ville jag att de skulle vara lätta att ta bort så jag kan slänga dem i maskinen när det behövs. Entré självhäftande kardborreband! Jaaa.... jag är ganska smart. Ibland. Eller.... ja det vet jag ju inte. Om det var smart med kardborrebandet asså. Jag får återkomma om någon månad eller så när jag har tvättat dynan.



Och nu står han där, Anders. I all sin (nya) prakt. Tror ta mig tusan att jag ska sy en sommarkavaj till honom oxå. Av en gammal handduk kanske? Det kan bli fint till Midsommar. Eller vad tror ni?


/ak



2 kommentarer:

  1. Najs!! Visst är det kul att ge gamla omtyckta möbler ett nytt liv=) Särskilt när de är riktigt slitna så det inte kan bli värre än det var innan.. Även med användande av vuxenverktyg=P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Vad har man att förlora lixom. Och Anders är en riktig trotjänare. Han förtjänade ett bättre öde än att bli utbytt. Kalla mig sentimental. ;)


      /anna-karin

      Radera

Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.


/anna-karin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...