Sååå.... pepparkakor. Dessa små läckra små godsaker som genom att vara några sekunder för länge inne i ugnen förvandlas till kolsvarta, hemska tingestar. Det går blixtsnabbt. Fruktansvärt snabbt. Du drar ut plåten, konstaterar att njaa.... lite mer färg behöver de nog och skjuter in de i hettan igen. Du räknar, en Mississippi, två Mississippi, tre Mississippi drar ut plåten igen och möts av ödeläggelse. Du ser något som vittnar om en brutal skövling av svarta döden. En utplåning av bibliska mått har drabbat dina noga utskurna pepparkaksgrisar och stjärnor. Dina stackars pepparkaksgummor och gubbar ligger där, döda. Mördade av din oförmåga att säga Mississippi snabbare.
Eller... näe, SÅ dramatiskt är det ju inte. Det är ju bara en bränd plåt med pepparkakor. Men erkänn, i några nano-sekunder, precis när du drar ut plåten och ser skövlingen, så far de där mörka känslorna genom huvud och kropp på dig. Det är lätt i de stunderna att känna att man ger upp. Att kasta in handduken och tänka att hädanefter blir det bara färdigköpta pepparkakor i det här huset.
MEN, hav förtröstan! Här kommer en litet, enkelt knep som kan få dig att nästa gång du bränner en plåt, tänka positiva tankar, istället för mörker, smärta, DÖD!!!
Här kommer det:
Be dina barn - om du har några, annars får du göra det själv eller låna några kids som kan hjälpa dig - att fylla de brända styggelserna med kristyr. Låt de torka och limma sen upp de med smältlim på fina band och häng upp i köksfönstret.
TAAAA-DAAAAAA.......
Varsågod.
/ak
Du skriver då för roligt! Det så så skönt att få sitta här och dra på smilbanden åt dina inlägg.
SvaraRaderaMen tack för det där tipset, som säkert kommer till användning då och då! ;-)
Tack söta Märit. :) Själv känner jag mig ganska säker på att ha julprydnaderna för köksfönstret säkrade för resten av mitt liv. Har hittills aldrig bakat pepparkakor utan bränna minst en plåt. ;)
Radera♥
/anna-karin