Ibland får man idéer. Riktigt, riktigt bra idéer.
I lådan låg även den här brandrisken till gran. Fortfarande i prima skick. Inte minsta tillstymmelse till mögel. Knastertorr. Så att den brinner upp snabbt och bra, ni vet. Eftersom jag - förutom de där eventuella två gångerna jag nämnde - aldrig använder den, inte ens för prydnad utan tända ljus, gick Älsklingen så långt som att fråga om jag verkligen skulle ha den kvar. Efter en viss tvekan - jag har ju ändå haft den JÄTTElänge - så sa jag, näe.... jag ska inte ha den kvar. Och Älsklingen pulade ner den i sopsäcken med de andra sakerna från papplådan och ställde den i källaren.
24 timmar senare gick jag ner och plockade upp den ur sopsäcken igen.
För jag fick en idé. En ganska bra idé tycker jag själv.
Jag spraymålade hela granen matt vit. Och sen limmade jag små, små kottar jag plockat tidigare i höstas, på ljuskopparna och helt plötsligt blev det en gran jag mycket väl vill använda.
Först hade jag tänkt att den skulle bo på skänken på verandan men... näe.... den får bo inne. Under snöfallet. Tillsammans med de andra granarna och mina två träälgar.
Och Älsklingen... jodå, han tittade lite på mig och höjde frågande ett ögonbryn, när han såg att jag släpade upp granen igen. Men han har en ängels tålamod med alla mina hyss, den mannen. ;)
♥
/ak
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.
♥
/anna-karin