DIY Gör din egen trillingnöt

Det är ju snart är jul och just nu så köps det en hiskelig massa godis i Sverige. Speciellt chokladaskar. Denna fantastiska lilla uppfinning. En vacker ask fylld med små, ljuvliga bitar av lycka. Alla varsamt omsvepta av mjuk och sammetslen choklad. Genialiskt ju! Och mest säljs det kanske av Aladdinasken, denna svenska institution bland chokladaskar. Och godast av de alla i den röda asken är ju trillingnöten. Jag menar.... choklad och nötter. Så enkelt. Så gott. Och helt ärligt,  vad är väl en jul utan Kalle på tv och en röd Aladdinask på bordet? Det hör lixom bara till. Eller... gjorde i alla fall. För kommer ni ihåg sveket tidigare i höstas?

Jag håller med kommentarerna - HELA PRALINSVERIGE ÄR KORRUPT. Och nej, jag tvekar inte ens att ta till kraftuttryck - Det är åt helvete, helt enkelt. Detta kommer att stå dem dyrt. Marabou kommer att ångra dagen de tittade på trillingnöten och sa: äsch, den där gamla nöten kan vi slänga ut. SKÄÄÄMMS ... säger jag. SKÄMS. *hytter med fingret mot Marabou* Men, när man tänker på det så är det ju faktiskt väldigt lätt att ordna. Om tar de bort trillingnöten ur Aladdinasken, då tar jag bort Aladdinasken ur vår jul. Så enkelt var det. Moahahahahaa.....

Något annat som är enkelt - och gott - är att göra egna trillingnötter. Och det här ju himla praktiskt för då får man inte bara några ynka få goda praliner i asken, man får ett helt gäng. Till och med ett helt fat med ljuvliga, små bitar  av lycka. Alla varsamt omsvepta av mjuk och sammetslen choklad.

Ingredienser

400 g mjölkchoklad
100 g hasselnötter, rostade och skalade.



Gör så här

• Smält 200 g av chokladen och blanda ner hasselnötterna i den. Tänk på att nötterna ska ha rumstemperatur. 
• Lyft upp nötterna tre och tre och lägg för att stelna på en plåt med bakplåtspapper. 
• Bryt av eventuellt spill. Smält 3/4 av den återstående chokladen och doppa trillingnötterna en gång till för ett tjockare chokladtäcke. Låt stelna igen.
• Smält det sista av chokladen. Doppa en gaffel i och skvätt eller låt rinna choklad ner i ränder över chokladnötterna. Eller använd en sprits om du har det.

Blir chokladen grådaskig?
Choklad ska ju egentligen tempereras för att bli glansig och fin och inte så där grådaskig (blooming, kallas det på fackspråk) som den kan bli ibland. Den är helt ok att äta ändå, men det ser ju onekligen lite trist ut. Om du inte orkar hålla på att temperera, kan du göra som jag gör. De blir inte så glansiga, men man slipper det grådaskiga i alla fall. (Oftast.) Om det ändå inte blir bra, kan man alltid lägga ett lager choklad till ovanpå.

Koka upp vatten i vattenkokare och hacka chokladen till flisor under tiden. Häll upp lite av det varma vattnet i en skål och ställ en annan mindre skål i. Gärna metallskålar. Lägg i 1/3 av chokladen i den mindre skålen och låt smälta. Rör lite då och då. När chokladen är helt smält, lägger du i resterande 2/3 av chokladen och fortsätter att röra. När nästan all choklad har smält lyfter du ur den mindre skålen från varmvattnet. Fortsätt dock att röra tills all choklad har smält ordentligt. Nu måste du ha lite tempo och använda chokladen ganska snabbt och direkt när du är klar, ställer du in godiset i kylskåpet.

Och vad du än gör - se till att det inte kommer så mycket som en endaste liten vattendroppe i chokladen.

Hur rostar och skalar man hasselnötter?
Det finns olika metoder men jag tycker det är enklast att rosta hasselnötter i en torr teflonstekpanna. Jag låter de gå på ganska hög värme och efter tag hör man hur det börjar knastra, först bara lite och sen mer och mer. Man måste röra om rätt ofta, annars bränns de. Efter ett tag börjar hasselnötterna att svettas och då vet man att skalet håller på att spricka. När de flesta hasselnötterna har fått sprickor drar jag av pannan från värmen och låter nötterna svalna lite innan jag lägger dem i en handduk och gnuggar av skalet. Handduken använder jag bara för att det är enklare att skaka av alla skal då. Tro mig - man har tunna, små hasselnötsskal över hela köket annars.

Så, då var julen räddad då. Vi kanske hoppar den röda chokladasken i år... men vi får ju trillingnötter i alla fall.

♥
/ak

AK's Salmiak- och Chokladkulor

Jag gjorde ju mintkakor härom dagen. De blev goda. VÄLDIGT goda. Och enkla att göra var de oxå. Så när jag höll på och rotade runt i skafferiet idag och hittade en burk med Kung Markattas Lakritspulver, började jag fundera. Skulle man kanske kunna använda receptet till mintkakor och göra lakritskulor av det? Med choklad runt.

Jag trodde jag skulle bli tvungen att experimentera lite. Kanske rent utav slänga en batch eller två innan jag hittade rätt i smaksättningen. Men det visade sig att lakritskulor ... eller salmiakkulor kanske man ska säga, är precis lika enkla att göra som mintkakor.

 

Ingredienser ca 65-70 kulor 

1 st äggvita
350 gr. florsocker
200 gr. mörk choklad
4 msk Kung Markattas Lakritspulver (det ger en tydlig salmiaksmak)
ev. havssalt


 Gör så här:

• Vispa äggvitan så att den blir skummig. Handvisp räcker, det behövs ingen elvisp.
• Rör i lite florsocker och lakritspulvret.
• Häll i resten av florsockret, lite i taget, och blanda så att det blir till en fast och smidig deg.
• Använd en köksvåg och nyp av små bitar av degen på ca 5 gr. Rulla till små kulor och lägg på bakplåtspapper. 
• Låt stå och torka i rumstemperatur i några timmar - en halv dag. Rulla runt kulorna några gånger så att alla sidor torkar.
• Smält chokladen i vattenbad och doppa kulorna i den. Låt torka på bakplåtspapper.
• Om man vill kan man pudra lite lakritspulver över kulorna. Eller lägga en flinga havssalt på. 

 

Ja, svårare än så var det inte. Och jättegott! Om man gillar salmiak. Det gör jag. :)

♥
/ak

Goda och enkla mintkakor

Jag har gjort mintkakor. Ni vet, såna däringa goda, mintiga och chokladiga historier. Ungefär som After Eight, fast tjockare. Och runda. Och väldigt, väldigt goda. Perfekta att ha som en liten after-dinner-treat till kaffet. Eller på julens godisbord. Faktum är, att de är så goda och enkla att göra, att man kan ha de jämnt. Om det inte vore för midjemåttet så klart. *suckar*



Ingredienser ca 35 st mintkakor 

1 st äggvita
350 gr. florsocker
200 gr. mörk choklad
1-1½ tsk pepparmintsarom (OBS! Inte pepparmintsolja, det ska vara arom.)
ev. saltflingor el. annan dekoration

 Gör så här:

• Vispa äggvitan så att den blir skummig. Handvisp räcker, det behövs ingen elvisp.
• Rör i lite florsocker och pepparmintsaromen.
• Häll i resten av florsockret, lite i taget, och blanda så att det blir till en fast deg. Jag använder ballongvisp så länge det går, sen rensar jag den och övergår till att knåda med händerna. 
• Rulla små kulor och platta till dem till kakor och lägg på bakplåtspapper.
• Låt stå och torka i rumstemperatur någon timme. Vänd gärna på kakorna så att även undersidan torkar.
• Temperera chokladen och doppa kakorna i den. 
• Garnera. 

 

Jag såg ett tips på Tasteline om att ha havssalt på och jag måste säga att det var lyckat. Saltet bryter perfekt mot minten och chokladen.

Tyvärr har ju min termometer gått sönder, så jag kunde inte temperera chokladen. Det går ju naturligtvis att göra chokladgodis utan temperering, men det går ju inte att förneka att godiset blir både finare och enklare att hantera (smälter inte lika lätt i handen) om man gör det. Läs mer om Tempereringsfanskapet här, på Mia Öhrns underbara kakblogg. 

Tips:

Dela degen i tre delar och låt 2/3 vila i en plastpåse. (Så att den inte torkar för mycket.) 

Väg upp små bitar på ca 10 gr av den tredje biten och gör kulor som du plattar till. Ungefär så stora som en femkrona och ca 5-7mm tjocka gjorde jag. På det sättet så blir alla kakor hyfsat jämnstora. Knåda varje 10-gramsbit ordentligt i handen innan du rullar till kula. På så sätt "väcker" du upp äggvitan i den och degen blir elastisk, även om den kändes snustorr på ytan innan.

Nu är frågan hur länge de här kommer att räcka? En vecka? En dag? ;) Jag lär helt säkert få göra en batch till i alla fall. Till jul menar jag. Har förstått att de går utmärkt att frysa så det är väl inte så mycket att vänta på kanske. Ju mer man gör i förväg, desto mer kan man slappa sen. Dubbel-tumme på det.

♥
/ak

Färga om läder

Ja... ni ser rätt. Det där är en... blek oxblodsfärgad snurrpall i skinn från 60-talet eller 70-talet. Som inte alls passar till den gamla fåtöljen. Eller ens in i rummet! Jag fick den av mina svärföräldrar ...eller... om jag ska vara helt ärlig, jag tiggde till mig. ;)  Fast å andra sidan så stod den ju faktiskt i det så kallade "skräprummet" så....

Hur som helst, jag fick den och väldigt glad är jag för det. Den har stått här i vardagsrummet ganska länge nu, typ... ett par år, och dagligen använts till benstöd och rumpstöd. Och hela tiden har tanken varit att jag skulle färga om skinnet. Till svart. För det skulle passa in så fantastiskt mycket bättre.

Men det tog lite tid. För först måste jag ju glömma bort att jag ska leta färg i några månader. Sen måste jag ju ägna ett par månader åt att jämföra och fundera på vilka metoder som verkligen är bäst. Så att jag kunde glömma bort desamma igen. Sen måste jag ju bestämma mig och beställa färgen... så att jag kunde glömma bort att jag hade gjort det så att färgen blev stående i ett år. Typ. Ja ni fattar ju själva. Det är MYCKET som måste göras. Och glömmas.

Men, som de säger i Trissreklamen - Plötsligt händer det, och tidigare i höstas så släpade jag hux-flux ut pallen på trappan, hämtade färg och pensel och bara satte igång. Jag blir alltid lite nervös när sånt där händer för - av erfarenhet - vet jag att när jag är på sånt humör, så kan nästan vad som helst hända. I min första lägenhet så rök en vägg en gång när jag var på sånt humör. Lite hux-flux så där. Men eftersom vi inte hade några väggar här som krävde såna drastiska åtgärder, så blev jag alltså lite nervös. Men det hade jag inte behövt bli. Jag målade pallen och föll sen åter in i min koma jag har haft under det sista året.

Hur som helst - när jag ägnade det där första året åt att leta och glömma vilken färg som skulle vara bäst för det här projektet så, var det ju även andra saker man skulle ta hänsyn till. T.ex så skulle man rengöra lädret ordentligt. Och sen skulle man låta det torka ordentligt. Och sen skulle man slipa lädret ordentligt. Och sen skulle man måla enligt experternas expertråd. Och sen skulle man efterbehandla. Och polera och dona. Inte undra på att man glömmer saker lixom!

Så när det väl var hux-flux dax här i huset och jag drog ut pallen så hade jag ju glömt allt det där. Jag hade ju en känsla av att experterna tyckte man skulle göra saker på ett visst sätt, men sån't där har man ju inte tid med när det är hux-flux-tid. Alltså gjorde jag inte något av det. Eller... jo, jag tvättade av pallen lite. Med vatten och helt vanlig såpa. Och jag lät det nästan torka. Eller, det fick torka så mycket det hann medans jag fixade med färgen. Det var inte så mycket.

Sen kladdade jag på färgen på ett sätt som jag tyckte kändes bäst. Det innebar att jag använde en skumgummipensel och en bytta som jag hällde lite färg i och sen så strök jag färgen YMNIGT över en remsa av lädret i taget och sen gnussade jag in färgen ordentligt i sömmar och veck tills allt var täckt. Jag gick över hela pallen två gånger och färgen gick från blek oxblod till mörkt, mörkt grå och vidare till kolsvart på den halvtimme det tog att måla.

 

Jag använde narvsvärta från Tjäder Läder och trots namnet, så finns narvsvärta i massor av olika färger. Jag ville ju ha riktigt svart så därför köpte jag färgen "Svart Extra". Så klart. Som försegling (så man inte blir extra svart i rumpan när man sitter på pallen) använde jag Läderglans 20. Oxå från Tjäder Läder. Tydligen skulle man ju polera med läderglansen men det struntade ju jag i. För jag tyckte det var finare med en sidenmatt läderyta istället för en högblank. Jag är sån rebell. 

Och jaaa.... här är den nu då. Svart och fin. Och sidenmatt. Och den passar ju faktiskt in väldigt mycket bättre i rummet nu. Fast....eeehh.... nu har jag ju köpt en ny fåtölj. En snurrfåtölj från 60-talet. På loppis. För 90 kr. Och det är en riktig kvalitetsmöbel vi pratar om. Tung. Och rejäl. Och hela familjen blev kär i den för den är så bekväm. Men... den passar inte ihop med snurrpallen.

Jag tror jag blir snurrig.

/ak

Uj uj uj, dags för ny julkalender

Asså allvarligt! Ska det här föreställa familjens julkalender? Det är ju snudd på pinsamt.

Den är ett ihop-plock av saker jag hade hemma och pysslades ihop under några kvällar strax före 1 december för en 15-18 år sen, när min son var liten. Siffrorna är gjorda med potatistryck och jag kommer ihåg att jag höll på att bli tokig när jag skulle karva ut siffrorna ur potatisarna. Jag hade aldrig gjort det tidigare så jag hade egentligen inget begrepp om hur jag skulle göra. Jag bara... karvade. Och svor. På golvet i vårt lilla, lilla kök i lägenheten i Sundbyberg utanför Stockholm. Och jag hade ingen som helst lust att sätta mig och sy så allt är limmat. Och det är väl det som börjar synas ny. Banden släpper, juteväven börjar fransa...

Den har varit en bra trotjänare men nu jag undrar om det inte är dags för en nyare modell? Eller en rejäl make-over av den  här. Det är ju lite sent att börja fundera på sånt här den 2:a december kanske, fast... vänta... varför då? Det går ju faktiskt att plocka ur godisarna och flytta dem.

Eftersom jag inte är sugen på något avancerat (det är ju ändå den 2 dec.) så har jag letat enkla och snabba lösningar. Det här var vad jag  hittade. Nu måste jag bara fundera på hur jag ska göra. Antagligen har jag bestämt mig till den 24 dec. ;)

1. Toarullskalender. Bra sätt att att använda tomma toarullar. Genialiskt.
2. Vita godispåsar. 
3. Vita kuvert. Enklast av alla?
4. Plåthinkskalender. Bra för små blommor.
5. Glasburkskalender. Enkel att ta med på resan.
6. Kalenderträd. Om man har lite plats över.
7. Behållar-på-tråd-kalender.

Speciellt omnämnande får dock följande kalender. Den är briljant på så många plan. Antingen använder man udda vantar och sockor (RENA dock) som man redan har hemma. ELLER... så köper man några par vantar och sockor och så blir de del av själva kalendern. Himla smart.

Strump- och vantkalender

♥
/anna-karin

Men julstakarna och julstjärnorna kom i alla fall upp

I fredags åkte vi till Stockholm. Hem alltså. Det som var hemma, innan vi flyttade hit. När man är född och uppvuxen någonstans och har bott där i 37 år, så förblir det stället "hemma" även om man flyttar därifrån.

Min mellansyster hade Adventsfika. Asså... det började som Adventsfika för 20 år sen. Kaffe, glögg och pepparkakor med grönmögelost. Nu för tiden så är det ett fullskaligt julbord. Och på julbord finns det sill. Och då måste man ju dricka snaps. Och snaps är ju gott. Och då är det lätt att det blir mer än en snaps. Och då blir det jobbigt om man ska upp och jobba på måndagen. Så numera firar vi Första Advent på lördagen. För man vill ju ha snaps till sillen. Och sen kanske man vill ha ett glas vin. Eller två. Eller tio. Det är så olika det där. Jag ville det. Och idag är det måndag och jag är lite trött.

Och jag som skulle julpynta idag. Det blev det inte så mycket med. Men julstakarna och julstjärnorna kom i alla fall upp. Resten tar vi i morgon.

♥
/ak

"Nya" hönshuset med inneboende - en sammanfattning

Den 23 juni 2014 var en bra dag. Då fick jag ett kuvert i brevlådan. Ett stort kuvert. Från kommunen. Och i det kuvertet så låg det ett papper och på det pappret stod det:

Miljö- och byggnadsnämnden beslutar att ge Anna-Karin Hallström tillstånd att i enlighet med Karlskrona kommuns lokala hälsoskyddsföreskrifter 3 §, hålla upp till 5 st. hönor....

TJOOO-HOOO.... ett riktigt officiellt papper på att jag får fixa frukostäggen själv! 

Så. Himla. Glad.

Operation Skaffa Höns Igen påbörjades omgående genom att beställa avelsägg. Jomenvisstserruatt... för nu skulle jag ju kläcka själv. Tyvärr så kom ju semestern emellan och jag kunde ju inte ha ägg liggandes i äggkläckaren om vi var borta, så det blev till att vänta ända bort till slutet av juli innan äggen kunde införskaffas. Förstår ni hur länge jag fick vänta? Det var hemskt! 

15 st avelsägg av Welsumer blev det och näe, jag ska inte dra igenom hela kläckhistorien för det var 21 dagars nagelbitande. Värre än att vänta barn själv. Och i slutänden visade sig endast 4 ägg av 15 vara befruktade (buu!) och av de kläcktes två. (Min kläckare är ett hemmabygge så jag är faktiskt rätt nöjd med 50% utdelning, även om jag önskade att fler hade varit befruktade från början.) Welsumer är könsvisande från kläck och jag hade den otroliga rötan att få en höna och en tupp. Dottern döpte de raskt till Hans och Greta.

  

Greta är den med mörkare teckning på ryggen och eyeliner runt ögonen. 

Greta är ju kvar här men Hasse fick flytta upp till Hallabro och nu ska han snart får ett alldeles eget harem. Men, en höna gör ju ingen frukost lixom. Alltså införskaffades 6 st små dagsgamla kycklingar för att fylla på lagret. Då blev det blandraser som inte är könsvisande och efter en 7-8 veckor visade det sig att av de 6 blev det två hönor och fyra tuppar. *suckar* Så är det alltid. Det blir alltid fler tuppar än hönor och det är bara att gilla läget lixom. Tupparna fick flytta med Hasse upp Hallabro och ska även de få egna harem. Jojo... somliga har det bra. 

Sandra, som fick tupparna av mig, blev så glad så hon skänkte en höna till mig, så i hönshuset går just nu fyra damer. Greta, Asta, Kakan och Lill-Fisan. Jag tror första ägget kommer någon gång i jan-feb och när det väl kommer... då jäklar i min lilla låda, kommer det att slås på pukor och blåsas i trumpeter här. Finns inget är mer magiskt än när första ägget kommer. Faktum är, att kunna gå ut till hönshuset och plocka varma, nylagda ägg är något som alla borde få prova på. Man känner sig rik. Och tillfreds.

Och hönshuset då? Jorå... det blev tjusigt värre. ljust och fräscht och fint. Ett tag. Damerna har bott därinne i nån månad nu och det är INTE lika rent och fint längre. Höns är fruktansvärt duktiga på att skita ner. Bara säger alltså.

Hönshuset är alltså befolkat behönsat igen och ni kan framledes förvänta er små tidbits från dem. Anekdoter, äggbilder, hönsbilder, äggbilder, hyss de hittar på och sa jag äggbilder? Dessutom, hönor har ju fjädrar som de tappar då och då. Och med fjädrar kan man pyssla. Och det passar ju väldigt bra på en blogg som den här. ;) 

/anna-karin