25 september 2013

Vår trädgård Etage 2 - vardagsrummet

Ca 1600 kvm i tre etage, i Nättraby, 8 km väster om Karlskrona, Blekinge. Hus och tomt är från 1961 och vi har bott här sedan 2005, då vi flyttade ner från Stockholm. Vår tomt kan väl sammanfattas med ordet "backe" egentligen. Ingenting ligger i våg lixom. Det är små backar och trappor och slänter. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. 
Men att komma från en zon 3 trädgård, till en zon 1 trädgård är ju lite av en fröjd för en trädgårdsmänniska. En ynnest! Även om det är en backig trädgård. Tror man. Det är innan man inser att även om perener och grönsaker och ettåringar växer bra... så växer ogräset ÄNNU bättre. Vi var inte beredda på det. Vi kom hopplöst efter från start. Vi är fortfarande inte ikapp. I den här backiga trädgården så måste allt kärras upp och ner. Upp och ner. UPP OCH NER. Det.Är.Jobbigt.
Sen kan man ju fråga sig varför inget har hänt i trädgården. Vi har ju trots allt bott här en del år. Tjaaaa.... man måste ju fundera. Och planera. Och drömma. Och kanske planera lite till. Ta ett glas vin. Och drömma. Sen drev jag eget företag ett år och då blev verkligen inget gjort. 
(Det var för övrigt det år jag började med avel och försäljning av dammråttor. Det gick sådär.) 

* * * * *

Etage 2 - vardagsrummet
Poolhäng i hetta.

Här står huset. Bakvänt. Framsidan på huset står mot baksidan på tomten. Men det är bra. För då har vi altanen mot fina utsikten i söder-västerläge. Och poolen. Där blir det stekhett och då har vi poolhäng. Hela sommaren. Vi har kommit på att vi inte gärna åker bort länge på semestern. Vi bor ju lixom mitt i semestern. Så bra poolhäng har vi.

Poolhäng i solnedgång


Än så länge finns det en gräsplätt oxå. Men inte så länge till. Det ska bli mer altan. Med eldplats. Och matbord. Och segel över som solskydd. Växtligheten består av gräs i krukor än så länge. Och ett par Cordyline. Tills verandan är klar. Då ska jag ta tag i det mer på riktigt. Jag ser... bambu. Klematis. Miscanthus. Hasselört. Daggkåpa. Äsch... mina favoriter helt enkelt. Tänk om jag kunde ordna en skuggig hörna oxå? Då ska jag ha Parasollblad, Astilboides tabularis, där. Jag hade en planta som jag drog upp från frö med mig från Stockholm, men... det blev för soligt för den. Osså slarvade jag kanske med vattningen. *host host* Så den dog. Det tycker jag var ofantligt trist.

Gaveln på huset står mot söder. Förra ägarna hade en trist rabatt där. Med en modern klätterros. Som blommat med EN ful blomma en gång. På 7år. En pion. Som blommat med EN fin blomma en gång. På 7år. Med gullris. Som blommade varenda år men som nu är bortryckta. Och - ursäkta min Franska som man säger - en helvetes-jävla massa blå blommor som skulle kunna vara Scilla, men som jag tror är något annat. Som.Vägrar.Dö. De är väl fina så länge de blommar. Men sen står
Gavelrabatten. Och bry er inte om
gången. Och gräset mellan
plattorna. Se se... titta bort.
man där med bladen. Som lägger sig ner som en tjock matta. Och under mattan... där bor sniglarna. MÖRDARSNIGLARNA!!! Om de blå blommorna hade växt i 
gräsmattan hade jag åtminstone kunnat köra över bladen med gräsklipparen. Det är inte lika lätt i en rabatt. Längs en fasad. Med inget annat än en trist ros och en trist pion. 

Under sensommar och höst har jag försökt att vattna upp både ros och pion. Och i vår ska jag gödsla enligt konstens alla regler. Om jag inte får några fler blommor då, då skriker jag. Och svära kommer jag säkert oxå att göra. Och sen kommer jag att gräva upp både ros och pion. Pionen får en ny plats. Det får rosen oxå. På komposten. Jag är faktiskt ingen större rosvän och ska det vara rosor, ska det vara gammaldags rosor. Inte moderna rosor som ser ut som de man köper som bukettrosor i blomaffären. *ryser* F'låt ni som älskar rosor men ... näe, det är inget för mig.  

Men, jag är innerst inne en vänlig själ, så rosen får en chans till. 

I alla fall, rabatten är kvar. Men under bearbetning. Scillorna (eller vad det nu är) är under utrotning. Uppvattning av ros och pion har inletts och in har flyttat buxbom, höga gräs, daggkåpor, nävor mm. Det är väl inte den ultimata blandningen men det har blivit något av en mix-rabatt tills vi får mer ordning. Åja, och ölandssten. Vi har ölandssten längs trappan upp från etage 1 så den flyttar jag nu och lägger längs fasaden med hål för plantorna. Tanken är att vi ska bygga en pergola längs med gången och när det är klart blir det en mer genomtänkt plantering. 

Längs med kortsidan så finns en gräsmatta där planen är att VÄXTHUSET ska stå. *flinar och gnuggar händerna* Ett litet problem är pulkabacken. Japp... vi har en alldeles egen pulkabacke! Bra fart får man oxå. Tyvärr vill jag ha mitt växthus precis där och maken har en något avvikande åsikt om vart växthuset bör stå, så...  den diskussion sparar vi ett tag. Eller hur?! ;) 


Häcken mot grannen är... pil. Jamen asså, vad är det för Kalle Anka människor som har planerat den här trädgården en gång i tiden? Va? Pil! Omöjligt att få snyggt. Och snabbt som satan växer de. Lite som björnbär. Undrar om de är släkt med varandra? Men man kan göra roliga saker med pil. Staket. Och kransar. Till exempel. Och b
jörnbär kan man safta och sylta med. Mmmm.... gott.

På framsidan (på huset då... baksidan på tomten... är ni med?) har vi (ett numera tomt *gråter en skvätt*) hönshus, pallkragar för lite grönsaker och .... vänta på det... mer backar!! Fantastiskt va? Det finns i princip två våningar till, när man står här. Eller... platåer, kanske är en bättre beskrivning. Dels den som huset står på sen platå 1 upp bakom hönshuset och platå 2 upp strax norr om platå 1. JAG VET... det är extremt förvirrande. 

Platå 1 använder vi som både picknick och camping område. Jodå, det går jättebra att både picknicka och campa i trädgården. Kolla bara! När vi campade i somras släpade vi ut tre stora resårmadrasser. Och våra egna täcken och kuddar. Och riktiga lakan. 

Man sover väldigt mycket bättre i tält om man sover på en bra madrass med skönt täcke och kudde. Ute i friska luften. Och katten Sputnik höll på att gå ner i brygga av förtjusning. Han kunde både sova i våra sängar OCH hålla koll på reviret utanför samtidigt. Bättre än skivat bröd, lixom. 



När vi picknickar släpar vi upp stora filten. Och kuddar. Och liten korg med fika. Och kanske ett spel. Sen ligger vi och slappar däruppe i ett par timmar. Och blir såsiga. Och dåsiga. Och lyssnar på humlor och fåglar.


Platå 2 använder vi inte alls just nu. Det är ju jättehögt upp dit!! 



/ak

22 september 2013

Skördetid

Ok, jag vet... jag vet. Mycket saft och sylt blir det nu. Vad kan jag säga? Det är skördetid. Hehehe... skördetid. Som om man vore lantbrukare. Och det kanske det är det vi är, vi trädgårdsmänniskor? Lantbrukare. I det lilla. Vi brukar i alla fall jorden. På ett eller annat sätt. Ibland med morötter, ibland med rosor. Det är bra. Vilket som. Och som brukare av jorden så måste man ju få skörda. Ibland med smörstekta morötter till köttet, ibland med doftande rosor på nattduksbordet. Det är oxå bra. Vilket som.

Underbart god sylt till höst och vinter.

Sista tiden har jag skördat äpplen. Och fläderbär. Och björnbär. Och kokat äppeldricka. Och fläderbärssaft. Och nu senast, björnbärssylt. Och saft. Uj uj uj.... den blev god. Tyvärr har jag en familj av stora saftdrickare så den saften kommer inte att räcka länge här hemma. Men, det gör inget. Det är gott så länge det räcker.

Jag har gjort äpplemos oxå. Den blev silkigt len. Och ljuvligt god. Satsen jag gjorde idag slängde jag lite kardemumma i. Den ska jag ha i frukostfilen under höst och vinter. Det är bra. Och JÄTTEgott.

Skördar du oxå? Morötter? Rosor? Fröer? Äpplen? Minnen?


/anna-karin


20 september 2013

Anna-Karins saftmajade äppeldricka

Ok, det är officiellt. Min saftmaja är fantastisk!! Precis så fantastisk som jag hoppades att den skulle vara. Kanske mer! Sitter här och smuttar på min egen äppeldricka. Gjord på egna äpplen, från den egna trädgården och ångad i mitt eget kök. Den är fortfarande lite varm och något så underbart god så att änglarna gråter. *host*

Äppeldricka anno 2013

Och enkelt var det oxå. Löjligt enkelt. Ok, det krävs en saftmaja men du kan säkert hitta en begagnad på loppis. Det gjorde jag. För 80 riksdaler. Jag tyckte det var väldigt överkomligt när en sprojlans ny saftmaja kostar 10-15 ggr mer. Och jag tror helt ärligt inte att en sprojlans ny är 10-15 ggr bättre än min begagnade. Faktiskt. Men det gör man ju som man vill med.

    O-buteljerade äpplen.


Så här gör du
Anna-Karins saftmajade äppeldricka 

Kolla anvisningar för din saftmaja. Annars, fyll upp ordentligt med vatten i den nedersta behållaren och koka upp det. När det stormkokar sänker du värmen något (men det ska fortfarande koka ordentligt) för att få en jämn effekt. OBS!! Kolla av vattenmängden med jämna mellanrum under ångtiden och fyll på om hälften har kokat bort. Jag värmde i vattenkokaren först för att hålla värmen i saftmajan konstant.

Dela under tiden äpplena i mindre bitar och fyll upp fruktkorgen så mycket som möjligt och sätt allt på plats och sätt igång ångningen. Under ångtiden tappade jag ur en liter vid ett par tillfällen och hällde över frukten. Detta för att få ur så mycket smak som möjligt.

Efter 1-1½ timme är drickan klar. Häll upp all dricka i en gryta, koka upp och sockra sen efter tycke och smak. Min blev god med ½ dl socker per liter äppeldricka.

Fyll upp på väl rengjorda och steriliserade glasflaskor. Fyll på så mycket att det rinner över - och inte bara skummet utan även drickan - och sätt sen på korken direkt. Dra åt ordentligt och ställ åt sidan för att svalna av.



Jag ångade rätt mycket äpplen när jag gjorde. (Och jag är inte klar än.) Men två av satserna jag gjorde fick lite kanelsmak. Det gjorde jag genom att låta en kanlestång koka med när jag sockrade drickan. Den låg inte med så länge, men det var tillräckligt för att ge en liten hint om kanel. Den kaneldoftande drickan är godast att dricka varm tycker jag. Med en kanelstång i glaset för doft, smak och dekoration. Jag säger bara: december. Kallt ute. Snön yr. Man kommer hem till julat hus och värmer sig en kopp kaneldoftande äppeldricka. På stereon sjunger Nat King Cole om valnötter som rostas över öppen eld. Och man sätter sig och tittar ut på snön. Och rör långsamt med kanelstången i äppeldrickan. Uj uj uj.... mysfaktorn goes off the charts! Och om man vill kan man nog blanda i lite rom. Eller whiskey. Mmmm........



/ak

18 september 2013

Man lär så länge man lever

På vår tomtgräns växer en buske. Med fina rosa frukter. Den här typen växer även runt om i området där jag bor. När jag går min morgonrunda går jag förbi två ställen där busken - som den är hemma hos oss - växer som stora träd. Första gången jag såg den hemma hos oss tänkte jag Benved. Men sen såg jag de andra. De höga. Träden. Då tänkte jag, näe... inte benved. Sen har jag letat. Och undrat. Och idag bollade jag till slut över frågan till en av trädgårdsgrupperna på Facebook jag är med i.
- Benved, sa någon direkt.
- Näe, sa jag.
- Jo benved, sa en annan.
- Eeehh... sa jag.
- Benved, sa en tredje och tryckte upp en bild i ansiktet på mig.
- Åh fan, sa jag.

Det ÄR en benved. En Euonymus europaeus. Tydligen så kan de i goda lägen bli rätt stora träd. Tänk vad smart jag är som visste om att det var en benved. *host host*

Euonymus europaeus
Euonymus europaeus, öppnad frukt.


Och tänk vad bra det är med trädgårdsgrupper på Facebook. Man poppar ut en fråga och så får man svar på några minuter. Jag är så gammal så jag kommer ihåg hur det var före internet. Under the Dark Ages, alltså. Undrade man över något och ingen i ens närhet visste svaret, så fick man gå till Bonniers Lexikon (i 15 eller 24 band) som fanns i alla svenska hem. (Och tog upp en jäkla plats i bokhyllan, kan jag tillägga.) Och om Bonnier inte visste svaret så fick man komma ihåg frågan till nästa gång man var på biblioteket. Och det gjorde man ju aldrig. Kom ihåg frågan asså. Så man undrar hur många frågor och undringar jag haft under mina unga år, som aldrig fick något svar? All potentiell kunskap man kunde ha förskansat sig.  

Idag räcker det med några klick på tangentbordet och häpp ... så är man lite visare. Helt ärligt - jag tycker det är bättre idag.

Så här säger Wikipedia om benved.

/ak



16 september 2013

Got one!

En höstanemon asså. Har varit på väg och köpa en i... åh... inte så länge. Bara en sisådär 15-18 ÅR! *rullar med ögonen*

I min andra trädgård, hade vi stora, väldigt stora, JÄTTEstora ruggar med höstanemoner längs med infarten. Och det var vidunderligt vackert. Jag bestämde där och då att jag alltid skulle ha en höstanemon i trädgården. Mmmm... och det har jag ju haft. Eller. Vänta. Näe, just det. Det har jag INTE haft. Förräns nu iaf. Ja, rent tekniskt så har jag ju inte det nu heller. Bara en planta i en kruka. På ett bord.

Måste bara bestämma vart hon ska bo, så än så länge så står hon på utebordet. Sixten - den ohygglige växtmarodören - visade ju intresse för henne så platsen måste väljas med omsorg. Osså måste bladen putsas med skoputs. På undersidan. Det tycker han inte om. Moahahaha......

Anemone hupehensis 'Serenade'

Anemone hupehensis 'Serenade'

Aaah.... vacker är hon. I alla fall.

/ak

Inte på topp

Där är jag nu - inte på topp. Kanske efterdyningar från förkylningen? Kanske inte. Kanske "utan-jobb-och-jag-blir-galen-snart" syndrom? Det tär på en att gå hemma hela dagarna. Vill ju jobba!

Och inga höns har jag längre heller. *gråter* Fick klagomål från en ilsken granne. Det är inte kul att bli utskälld som om man varit en olydig 6-åring, när man är 40 år äldre. Men så var det. Hon skrek och gormade om att hönsen varit på hennes tomt, utan att jag fick en chans att säga något, och sen stormade hon iväg. Trist. Men alla andra grannar har sagt hur mysigt de tyckt det har varit när hönsen kom på besök. Så jag får väl leva på det. *suckar* Efter mycket dividerande hit och dit bestämde jag tillslut att sälja hönsen. Annars skulle jag bli tvungen att ha de instängda i hönsgården hela dagen. Och det vill jag inte. Jag ville ha frigående höns. Som kom och kollade vad jag gjorde när jag grävde i trädgården. Och som knyckte åt sig en mask eller två. Men med en ilsken granne som hotar så kändes det bättre att sälja. Och de fick komma till bra ställen och till helgen ska vi åka och hälsa på kycklingarna. :)

Hej då Stina. Tack för äggen.

Så, istället jag har pulat lite hemma. Städat lite på framsidan av huset och fixat lite höstfint. Med prydnadskål och aster. Det tyckte Sixten om. För kål är gott om man är en kanin. Då kan prydnadskålen se ut så här. Efter ett par timmar. Halv....lixom.



Det är inte så snyggt. Fast, det funkar ändå. Man kan lixom vända det ätna biten mot väggen... så syns det inte.


 Inte så mycket iaf.



Men det det fick bli en kål till. Den fick en liten bur. Skrynklade hönsnät och la som en ram runt . Hoppas det håller den lilla marodören borta nu bara.




/ak


11 september 2013

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...