10 år och OS

Jaha... och vart tog hon vägen nu då? Ja... asså... jag har ju varit här.... men det har hänt saker. Jag skyller min frånvaro på de här två: 

 

Ja, en något osannolik kombination, jag vet men så är det. Först och främst - OS har börjat. Och jag... jag är en snudd på fanatisk OS-supporter. Jag ÄLSKAR OS. Men bara OS. VM och SM och EM och what-not går jag inte alls igång på. Men OS! WOW va häftigt det är. Vidden av mitt OS-intresse tog sig för övrigt ett något bisarrt och rätt komiskt uttryck under OS i Sydney 2000. Men, mer om det längre ner.

För även om det är OS... så har dottern, prinsessan... min lilla gulleplutta fyllt 10 år och det har inte bara firats på hennes födelsedag, Närå... här slog vi på stort och firade hela helgen.

Redan förra veckan så började jag fixa med svarta tavlan. Ett lämpligt meddelande måste ju naturligtvis in.

Det gjordes pappersgirlanger och blåstes ballonger. 

 

Och sen, på lördagen så hade vi kalas. Men när man fyller 10 år så börjar man ju bli stor och barnkalas i ordets rätta bemärkelse känns ju så-där. Vi hade därför utarbetat en - i våra ögon - genialisk plan. Alla kompisarna kom hem till oss på förmiddagen för tårta och saft och lite paketöppning, sen slängde vi oss på bussen och åkte in till stan och gick på BIO! Frost har ju precis haft premiär och alla (och jag menar verkligen alla) kompisarna ville se den.

Och inte nog med att vi var smarta och kom på bio-idéen... vi var dubbelsmarta och förberedde goodie-bags hemma. Alla barn fick liten papperskasse med en Coca-Cola, en behållare med popcorn och en påse blandgodis. Ja asså... jag vill ju inte skryta men satan i gatan vad smarta vi är. Kalaset blev en stor succé och efter bion åkte vi hem och slängde oss i soffan för en kväll av OS-sändningar.

För sen... på söndagen så hände det mer saker. Sigrid hade inte önskat sig något speciellt alls och vi hade svårt att komma på något att ge henne, ända tills Älsklingen fick en super-idé. Hon älskar - lixom sina föräldrar - att bo på hotell, så vi bokade en natt på Kosta Boda Art Hotel. De har ett spa. Och pool. Och vi gillar att bada så vi slängde oss i poolen nästan direkt när vi kom upp och sen låg vi i. Länge. De har en skapligt stor pool och en väldigt stor hot-tub inomhus.

 

 
Men de har pool och hot-tub utomhus oxå. Och ja... det var kallt att komma från poolen inomhus, gå några meter i nollgradigt väder till utomhuspoolen. Men efter att ha plaskat i utomhuspoolen en stund, få sjunka ner i det heta vattnet i hot-tuben..... det var sagolikt. Samtidigt som mörkret sänkte sig runt omkring oss.

Men.... hur var det nu med mitt OS-intresse? 

Jo, sommarspelen i Sydney 2000. Tyngdlyftning. Turken Süleymanoğlu, även kallad "Pocket-Hercules", skulle göra sitt sista försök i ryck på  (har jag för mig) 125kg. 

Jag befinner mig i vår lägenhet i Sundbyberg framför tv:n. 
På knä framför tv:n. 
Med nävarna knutna och viftandes över huvudet. 
Vrålandes, så mycket jag fick ur mig.... "KOOOOM IIIIIGEEEEENNNNN". 

Just där, just då.... stelnade jag till... och insåg vad jag höll på med. Tyngdlyftning!!! Sen när brydde jag mig om tyngdlyftning? En för mig helt okänd turk!!! Och jag hejade på honom som en tokig. 

Det var bara att kasta in handduken, inse att jag är galen och jag har sedan dess bejakat min OS-feber på alla sätt möjliga. Jag bevakar alla sporter. Jag hejar på alla. Och ja, jag ser gärna repriserna oxå.

Och på tal om det - nu får ni faktiskt ursäkta mig. Det är visst något kval jag måste kolla på. ;)

♥
/ak