DIY Fräscha till en gammal pall

Vår kökspall, Anders från IKEA, är typ... 143 år gammal. Eller... njaee... asså jag kommer inte ihåg när vi köpte den, men det är länge sen och den har fått stå ut med mycket under årens lopp. Den har asats runt i alla våra hus. Den har agerat bord åt åtskilliga saftglas och bullar. Den har varit framdel på en racerbil. Den har suttits på av oändliga mängder rumpor - både människors och djurs. Den har klivits på. Den har varit avställningsplats för målarpytsar, blomkrukor, kassar och diverse verktyg. Den har helt enkelt använts. Till allt.

Och det kan ju förklara dess något härjade utseende. En gång i tiden var det här en ung pall, med ljusa björkben och fjädrande rottingsits. En gång i tiden satt alla skruvarna åt, ordentligt, och den var stark. Och stabil. Med tillförsikt inför framtiden.

Idag, är det en trött Anders vi har i köket. Med smutsiga och kantstötta ben som är målarfärgskluddade. En rottingsits som är... kompakt, i brist på bättre ord. Och där skruvarna sitter lite på svaj så där. Och tillförsikten inför framtiden, har bytts ut mot en något luttrad insikt om alltings förgänglighet.

Asså... vi kan inte ha det så. En deppig pall i köket! Det funkar ju inte. Man blir ju lessen när man ser honom. Och det vill man ju inte. Det var alltså dags att sprida lite TLC över Anders. Att gulla lite med honom. Att försöka få honom att känna sig - kanske inte ung - men... fräschare, i alla fall.

Anders får ett ansiktslyft

Jag började med att montera isär Anders. Jag hade tänkt att återanvända trärundeln som fanns innanför rottingen, men när jag klippte bort sitsen insåg jag att skivan hade spruckit. På flera ställen. Inte konstig att han var deppig!

Och rottingsitsen! Uj uj uj .... låt mig inte ens försöka förklara hur mycket fnas som rasade från undersidan när jag tog bort den. Jösses asså. Halva sitsen måste ha pulveriserats under årens lopp och lixom tryckts in i sitsen. Och när jag tog isär den så rasade ALLT ut på köksgolvet. En normal människa hade kanske förutsett att det skulle skräpa och gjort allt sån här ute. Eller i garaget. Eller i källaren. Jag stod i köket. För sån är jag.

Hur som helst så sågade jag till en ny skiva i MDF men eftersom sitsen var rund fick jag såga så runt jag kunde. Kanske hade jag fel typ av såg men jag bestämde mig ändå för att det inte spelade någon roll om den blev helt cirkelrund eller lite kantig eftersom den ändå skulle täckas in. Och ja.... du läste rätt. JAG sågade till. Med vuxen-verktyg. Efter att jag gjort min klädhängare så har jag blivit modigare och använder numera även vuxen-verktyg. Ibland. Och eftersom Anders var så skitig och dan så fick han en ordentlig slipning. Med riktig slipmaskin! För att verkligen komma ner på djupet lixom.

Efter slipningen var det dags för färg. Högblank vit lackfärg. För det är fräscht tycker jag. Jag övervägde att spraymåla men valde pensel till slut. Kan inte förklara riktigt vad det är, men jag tycker trämöbler blir finare med pensel. Jag gillar att man kan se penseldragen. För mig ger det en känsla av tyngd och ... historia. Låter väl knäppt, speciellt när vi pratar om en IKEA-pall, jag vet, men jag kan inte förklara det på annat sätt.

När färgen torkat och Anders var hopmonterad igen, var det dags att ägna sig åt sitsen. Jag hade köpt sittdynor på Rusta. Gråa och luddiga och löjligt lena. Men tunna, så jag hade även köpt en babymadrass på Jysk. Den var lite tjock, 10 cm, men det är ju inget man inte kan lösa. Jag skar till en lagom stor fyrkant som jag rundade till och sen delade jag helt sonika den i två delar. Det gick faktiskt ganska lätt. Jag använde vår tandade brödkniv och sågade tvärs igenom dynan. Japp.... jag använde köksredskap till en möbelrenoveringen. *rodnar lätt*

Madrassen limmade jag fast med smältlim. Asså.... smältlim. En dag ska skriva en sonett till smältlimmets ära. Vilken suverän uppfinning. Funkar på ALLT!

När dynan var på plats häftade jag fast en bit av ett gammalt lakan. Men jag glömde ju att ta bilder så ni får nöja er med en bild från undersidan. Jag drog i det ganska ordentligt så att kanterna på dynan trycktes ihop lite.

Sen va det dags för själva finsitsen. Eftersom de här luddiga sakerna är tvättbara (tack för det) så ville jag att de skulle vara lätta att ta bort så jag kan slänga dem i maskinen när det behövs. Entré självhäftande kardborreband! Jaaa.... jag är ganska smart. Ibland. Eller.... ja det vet jag ju inte. Om det var smart med kardborrebandet asså. Jag får återkomma om någon månad eller så när jag har tvättat dynan.

Och nu står han där, Anders. I all sin (nya) prakt. Tror ta mig tusan att jag ska sy en sommarkavaj till honom oxå. Av en gammal handduk kanske? Det kan bli fint till Midsommar. Eller vad tror ni?

♥
/ak

Rastlös och lite likgiltig

Vill pyssla och hålla på. Fast har egentligen ingen lust. Ja, ni vet hur det är. Ibland är inte humöret bara inte med en. Tror det är allergin. VÅRallergin. Det kliar i hals, näsa, ögon ... hela kroppen. Därför åkte jag iväg till Blekingeplantan. Då mår man alltid lite bättre efteråt. Kom hem med lite vårblomster som ska ner i krukor här och där. Det kanske piggar upp?

Två flak med små penséer. Har två höga krukor på altanen där de flesta ska få bo tills det är dags för sommarblommor. 

De vita däremot, fick flytta in på framsidan. I de svarta krukorna. Som var helt vanliga terracotta krukor innan jag kom larvande med svart Hammarlack på sprayflaska förra året. De har stått ute hela vintern och mår fortfarande prima.

Osså blev det en julros. En helt vanlig Helleborus Niger. Den får bo i Höganäskruset tills det blir dags att gräva ner den i jorden. Nära trädgårdsgången. För det är ju där man vill ha en julros.

♥

/ak

DIY virkade vaktelägg

Jag har ganska länge suktat efter att skaffa vaktlar. Älsklingen ställer sig något avvaktande till den idéen och jag har väl egentligen inte bestämt mig själv heller för vad jag tycker. Asså... jag VILL ju ha vaktlar. Men.... vill jag? Ja, ni fattar ju själva dilemmat.

Men OM jag hade vaktlar så skulle jag blåsa ur några ägg och använda som Påskdekorationer... för vaktelägg är något så bedårande söta så det finns ju inte! Jo... det är klart. Man KAN ju köpa vaktelägg och blåsa ur. Men.... det är ju inte samma sak när man inte har plockat äggen själv. För det är en alldeles speciell känsla det där. Att få gå ut och plocka ägg. (Usch vad jag saknar hönsen.)

Allt det här satt jag och grunnade på samtidigt som jag hade ett nystan med garn framför mig. Och eftersom min hjärna nu funkar som den gör, så var inte steget från att skaffa vaktlar, över till köpeägg och sen vidare till virkade vaktelägg särskilt långt alls.

Sagt och gjort - jag började testa mig fram och lyckades tillslut få ihop ett ägg. Efter sju sorger och åtta bedrövelser ska jag väl tillägga. Annars kanske ni tror att jag bara satte mig ner och gjorde ett ägg. Som en annan virkexpert lixom. Jag har ju hört skrönor om såna. Inte virkexperter. Om som tänker upp något de vill göra. Och sen bara gör det. Fast... jag vet inte. Det är nog bara det. Skrönor.

Nä nä, här måste det först suckas. Och sväras. Och kanske till och med slängas en virknål i väggen. Kanske. Det är lixom del av arbetsprocessen. MEN.... det bästa var att jag hela tiden förde anteckningar på hur jag gjorde. Så jag kunde göra många fler ägg. SOM SER LIKADANA UT! Låt mig upprepa det där...de ser likadana ut. LIKA - DANA! Asså.... jag blir så imponerad av mig själv ibland så jag kan smälla av!!

Så här kommer det:

Anna-Karins Virkade Vakteläggsmönster Som Hon Kom Ihåg Att Skriva Ner Medan Hon Testade

 (Jag är inte helt säker på namnet ännu... jag jobbar på det.) 

Du behöver:

• beigt eller naturfärgat bomullsgarn .... eller både ock! 
• virknål - gärna ½-1 stl mindre än rekommenderad stl på garnet. Så ägget blir tätt.
• stoppning - jag använder garnstumpar av samma färg jag virkat med, men du kan använda vad som helst. Gamla strumpor, vadd, bomull, trasor....
• svart, mörkgrå eller mörkbrun färg, jag använde vanlig matt väggfärg. Tänk dock på att inte använda en färg som flyter ut för mycket och sugs upp av bomullen. Färgen ska ligga i flak på ägget. 
• en pinne, typ blompinne eller kanske en ätpinne från sushi-haket som jag använde

Gör så här:

Börja med att göra en magisk ring och virka 6 fm (fasta maskor) runt ringen. Kolla den här lilla videon om du inte vet hur man gör en magisk ring. Det är snudd på ... magiskt.

Varv:
1: 2 fm i varje m 6 ggr = 12 fm
2: *1 fm, 2 fm i nästa fm* 6 ggr = 18 fm.
3 - 7: *1 fm i varje fm*
6-9: *2 fm, 2 fm ihop*

Nu måste du börja stoppa ägget. Plocka även upp ändtråden i botten och dra ut den genom hålet i den magiska ringen om du inte redan har gjort det. (Tips: det är smart att se till så att ändtråden hamnar på utsidan av ägget redan innan du börjar på varv 2.) Stoppa ägget ganska hårt och använd gärna handtaget på en sked eller liknande för att få ner så mycket stoppning som möjligt. Handtaget på min virknål är i bambu och passade perfekt för att använda som stoppningsverktyg.

10: *2 fm, 2 fm ihop*

Fäst ändtråden genom att sy runt de sista maskorna på toppen av ägget några gånger och dra åt något. Om någon maska sticker upp lite så syr du runt den och formar till toppen så den blir äggig och fin. Fäst sedan tråden genom att sy tvärs igenom ägget ett par gånger. Utan att dra åt för hårt. Klipp av tråden riktigt nära ägget så att tråden åker in genom maskan och döljs inne i ägget. Dra sen åt den magiska ringen i botten och fäst den ändtråden på samma sätt som topptråden.  Forma ägget så att det blir så ägglikt som möjligt.

Och om du vill kan du spara ena ändtråden efter du har fäst den och använda den till att hänga upp ägget med. Two-in-one.... lixom.

Och kom ihåg - du kanske virkar hårdare eller lösare än jag eller du kanske har lite kraftigare eller något tunnare garn, så om varvantalen inte riktigt stämmer eller om du tycker att du får plats med ett avmaskningsvarv till, så är det lätt att anpassa mönstret. Se mönstret som en vägledning för din egen kreativitet. 

Alldeles riktiga vaktelägg.

Då så... då ska vi förvandla ditt sprillans nygjorda beiga ägg till ett vaktelägg genom att måla mörka markeringar på det. För att göra det lite enklare så förbered genom att trycka en tandpetare en bit in i ägget. Då får du som ett litet handtag lixom. Eller så gör du det inte. Men då kan du bli kladdig om fingrarna. Osså tar du på de andra äggen sen med de kladdiga fingrarna och får bleka färgfläckar där du inte vill ha färgfläckar. Och då blir du grinig. Och kanske kastar ägget i väggen. Och då får du färgfläckar på väggen så du måste måla om hela rummet. Så... verkligen... använd en tandpetare.

Nu blir det svårt. JÄTTEsvårt. Själva fläckpåföringen är rätt så komplicerad så häng med här. Du doppar spetsen på ätpinnen i färgen och sen duttar du prickar på ägget. Hajjar du? Du duttar prickar. Och kanske smetar ut de lite. Knepigt jag vet... men jag tror på dig. Du fixar det här. Försök oxå att variera med små och stora markeringar för att få så naturtrogna ägg som möjligt.

Sen är det bara att lägga ägget på tork - utan tandpetare - och HÄPP så har du gjort ett vaktelägg.

Brilliant? Jag vet. Varsågod.

♥
/ak

DIY världens enklaste dekoration till badrumsfönstret

Ok, det här kan vara det enklaste någonsin. Men ibland krävs det inte så mycket för att ett rum eller ett litet utrymme ska leva upp. Ibland är allt som krävs tre små minivaser och några kvistar från trädgården. 

Dottern fick syn på de här minivaserna på Rusta nyligen och ville absolut ha dem. De kostade ju i princip ingenting så det  tyckte jag väl att det kunde hon få. Men sen när vi kom hem så visste hon inte riktigt vad hon skulle göra med de. Då norpade lånade jag dem raskt och ställde de i fönstret på gästtoan istället. Och satte en kvist från trädgården i varje. För sån morsa är jag.

Som sagt - ett riktigt enkelt DIY tips idag. Som att stjäla LÅNA godis från barn. Eller... vaser... låna vaser... ELLER... ja, ni fattar.... *host*

♥

/ak

Årets första bukett

Det grönskar i rabatterna. Och i buskarna. Och på träden. Och det är bara ... ljuvligt.

Snödropparna visade sina första gröna skott tidigt i januari men nu är det full fart på dem. Överallt dyker de upp. Då kan man passa på och plocka små buketter av dem. Och kanske några kvistar med gröna skott för de passar så bra ihop. Och sätta i små glas så man får lite vårkänsla inomhus oxå. Egentligen gör sig snödroppar bäst när man kommer nära-nära. Så man kan se deras gröna markeringar på insidan. Och känna den typiska doften. Så egentligen borde man bära med sig en glas med en liten bukett hela tiden och sätta på bordet bredvid sig. Så man inte missar en endaste sekund av ljuvligheten.

Snödroppar. En av mina absoluta favoriter.

♥
/ak

Titta vilken fin bild jag hittade

Superfin. Eller hur? 

Jag har bara en sak att säga...

DEN VISAR DÖDEN!

Ja.... eller. Ok, nu överdriver jag. Lite. Det är pollen. Och med åren har jag utvecklat en pollenallergi som jag inte hade när jag var yngre. Och det suger. Även om det inte är dödande. För mig. 

Men jag nyser. Och ryser. Och kliar näsa och ögon. Och hela tiden har jag irritation i halsen. Sa jag att  DET SUGER. 

Meeeenn..... I ain't mad. Nope. Jag tar bara ett djupt andetag till, hånler lite åt kli i ögon och näsa och nyser föraktfullt en gång till. För man är ju viking. 

♥

/ak

Vårsådd 2014 har startat

Och kolla här! Det tar sig.

Det här är bladamarant, Amaranthus cruentus/tricolor. En påse mixade frön av cruentus och tricolorsorten som kom med gratis i förra årets katalog från Nelson Garden, Trädgårdslandet. (Klicka HÄR för att läsa årets katalog.) De hade ett litet reportage om bladamaranten inne i katalogen och jag blev så sugen.

Men.... ni vet hur det är... tiden går och så står vi då här, ett år senare och fröna ligger fortfarande tryggt i sin påse. Eller.... låg. ;)

På påsen står det - lite sött så där - "så fröna med någon centimeter emellan". Någon centimeter? Men hallo! Vi pratar ytte-pytte-frön här. Inte fasiken går det att så "någon centimeter emellan". Pfft.... det fick bli breddsådd istället. Osså får jag gallra. 

Tsk tsk.... "någon centimeter emellan". Ja, jösses. Mycket ska man höra.

Och vad vet jag om bladamarant då. Tja... ingenting, faktiskt. I alla fall inte mer än det som stod i den där artikeln och vad som stod på fröpåsen. Och eftersom det inte stod lika så.... vete fan egentligen. Det får bli ett experiment helt enkelt.

I artikeln intervjuade de Karin Eliasson, som är trädgårdsmästare och författare, och tydligen god vän med bladamaranten. Nu sa hon att man inte skulle så för tidigt, men på påsen så stod det frösådd från februari och eftersom det kliar något så fruktansvärt i trädgårdstarmen så lyssnade jag mest på fröpåsen. Rätt eller fel, det visar sig.

Bladamaranten är en ettåring och är - enligt både påse och artikel - en vacker och dekorativ växt som är mycket lättodlad, om än något frostkänslig. Men det går att så den inne på köksbänken året runt och man kan börja skörda efter 4-5 veckor. Sen när frosten är över så kan man försiktigt avvänja plantorna till ett uteliv. 

Artikeln säger oxå att växten är vanlig i maten i Asien och Sydamerika men på påsen så står det den karibiska matkulturen. Vete fan vem som har korrläst den där påsen och/eller artikeln. ;) De verkar i alla fall ense om att hela växten är ätlig. Och då menar vi hela. Som i hela-hela, från rot till topp. 

Man använder den tydligen som spenat och man kan både koka soppa på den, steka/woka den, äta den färsk mm. och enligt Karin Eliasson har den en "frisk, gräsig och ärtig" smak. Funkar fint för mig så jag hoppas att det stämmer. Hon började använda den som bladgrönsak i sallad och det är väl så jag framförallt ser mitt användande. 

Men, hon hade ett recept på amarantpiroger som lät rätt smarrigt, så vem vet... det kanske blir en uppföljare av den här posten, framåt sommaren när det finns lite mer och större blad att skörda. 

Just nu duger de här bladamaranterna bara till att nära min vår- och trädgårdslängtan. Men det kanske inte är så pjåkigt det heller.

♥

/ak