DIY Griffeltavla

DIY griffeltavla... eller svarta tavlan som vi sa när vi var små. Fast min dotter, uppvuxen med white board i skolan, frågade förvånat vad en svart tavla var, när jag sa att jag skulle göra en. Tsk tsk tsk... dagens ungdom.

I alla fall. De sista åren så har den gamla hederliga svarta tavlan fått något av en renässans. Om det är tillfälligt eller permanent återstår att se, men just nu dyker det upp svarta tavlor överallt. Jag menar - kolla här bara!! Sök på chalkboard på Pinterest och ni kommer att översvämmas av förslag.

1. Bricka

2. Tavla

3. Bricka igen

4. Vägg

5. Vägg igen

6. Jordglob

7. Ännu en vägg.

8. Japp... en vägg.

9. Tavla


Som jag sa har det här pågått i några år och när man som jag är lite av en Pinterest-junky, så har man fullkomlig bombarderats med griffeltavlor från höger och vänster ett bra tag nu. Och till slut så kände jag, djupt här inne, att JAG VILL OXÅ HA EN!! Jag MÅSTE ha en. Jag ÖVERLEVER inte utan en.

Då är det tur att det är typ, super-duper-mega-enkelt att göra en egen. Om man vill göra det knepigare gör man sin egen färg, men jag är lat och köpte min på Biltema och skumgummipenslar köpte jag på Panduro.

 

Färgen kostade 109 riksdaler och kommer att räcka länge. Penslarna kostade 49 kr. De kommer oxå att räcka länge. Om man rengör de efter varje användning.

Nu tog ju jag inte några bilder när jag målade med svarta tavlan färgen, för ... ja, det var för mörkt helt enkelt. Det har varit grått och mulet och uschligt hur länge som helst nu och det gör det EXTREMT prövande för pysslande människor som jag att ta bilder. Alltså blir det inga bilder. Du får använda din fantasi.

Först behöver du något att måla på. Jag hittade en MDF-skiva i källaren som jag sågade till och sen slipade. Jag ville ha en väldigt enkel tavla så jag struntade i ram. Men som du ser där uppe *pekar uppåt på collaget* så kan man använda vad som helst. Bara det är hyfsat slätt. Baksidan på tavlan fick ett lager vit färg. Inte för att det behövdes, utan mer för att det kändes bättre inombords. Jag VET att baksidan är fin, lixom.

Jag följde anvisningarna på färgburken och färgen var hur enkel som helst att måla med. Eftersom jag vill ha en enkel och minimalistisk tavla, målade jag även kanterna svarta. Det tycker jag blir snyggt. Om jag får säga något så tror jag att man ska vara noga med torktiden så att det inte blir strul. Jag var noga med den, trots att torktiden var lång och det normalt inte brukar funka med mitt något begränsade tålamod. Men som jag sa, det kändes viktigt. Minst 24 timmar måste man vänta innan man kan måla igen och man bör måla minst 2 lager, så det tar ju lite tid att göra tavlan. Men, den som väntar på något gott ... etc etc etc.

När du har målat dina lager och de har torkat så är det dags för det roliga. Att skriva!!  Asså... jag skriver som en kratta. Då är det tur att man kan... fuska lite, så att griffeltavlan blir fin. ;) Det är ett busenkelt trick och det funkar superbra.

Det pratas mycket om att man ska preparera / grunda tavlan med krita innan man börjar skriva. Man lägger en krita platt på tavlan och täcker sen hela ytan med krita. Torka sen bort så mycket du kan med torr trasa. Jag gjorde det med den här oxå... och fick rispor i hela färgen. Och då hade ändå det sista lagret färg torkat en tre-fyra dagar. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, men jag slipade och målade ett lager färg till så risporna försvann. Jag grundade inte det nya lagret. 

Börja med att skriva din text exakt som du vill ha den på datorn och printa sen ut på vanligt kopieringspapper. Min tavla är mycket större än ett A4 och jag kan inte printa A3 på vår printer så jag delade helt sonika upp min text på flera ark och tejpade ihop. Tänk dock på att sätta tejpen på framsidan.

Plocka sen fram de saker du behöver för att kunna skriva ett snyggt meddelande på din splitter nya griffeltavla.

Du behöver:

• en griffeltavla (duuhh....)
• krita
• blyertspenna
• tops
• en skål med vatten
• en bit papper

NU är du redo att börja. Först vänder du på pappret och fyller i texten på baksidan med krita. Fyll ordentligt men täck inte HELA baksidan med krita. Bara bokstäverna. När hela texten är kritad kan du skaka av pappret lite lätt så att all lös krita rasar av. Sen vänder du och placerar pappret försiktigt på griffeltavlan där du vill att texten ska hamna. Om du vill kan du sätta små tejpbitar i hörnen så att pappret stannar på plats, men jag har inte behövt det hittills. Om man är försiktig så ligger pappret kvar ändå.

 

Nu tar du din blyertpenna och börjar fylla i texten från framsidan. Följ konturerna och fyll sen i hela bokstaven och kritan på baksidan fastnar då där du ritar. Så himla praktiskt, lixom!! Speciellt när man som jag skriver som en kratta. ;) Det gäller dock att inte lägga händer och armar för mycket på områdena du har kritat eftersom trycket gör att kritan förs över till tavlan och det kan bli lite suddigt. Det är nästan omöjligt att undvika det helt, men vrid på tavlan och arbeta från olika håll så går det lättare. Håll koll på att pappret med texten inte rör sig bara.

När all text är ifylld från framsidan lyfter du - försiktigt - bort pappret från tavlan och beundrar ditt hantverk. Säg gärna några "Aaahhh...." och "Ooohhh...." och "Vad snyggt det blev!". Såna små mentala axelklappar är alltid bra. Speciellt när man har gjort något. Och om du inte tycker att det blev så snyggt så säger du: "Ja, inte blev det snyggt, men ovanligt!" Osså blev det en axelklapp ändå. Lixom.

Och i allra, allra värsta fall så suddar du ut allt och börjar om. HÄPP! Tjusningen med griffeltavlor. ;)

Så här såg min text ut direkt efter att jag tagit bort pappret. Lite suddigt. Lite missade bitar. Men, det är inga problem alls. Det är nu topsen och vattnet kommer in. Överallt där det är suddigt och kladdigt rengör du med fuktig tops. Du suddar helt enkelt. Överallt där det saknas krita eller det är lite svagt, fyller du i med ny krita.

Jag har förstått att man kan vässa kritan i vanlig pennvässare, men det här huset kunde inte uppbringa någon så jag fick försöka vässa på en papperslapp. Det gick inte så bra. Så jag fick ingen riktigt spetsig udd på min krita. Så jag kunde dra snygga tunna linjer. Så mitt slutresultat blev långt ifrån perfekt. Men det gör inget. Det blev ovanligt!

 

  

Förresten ska det bytas meddelande om några veckor ändå. Då blir lilla Fröken 10 år och vi ska ha kalas. Och då måste det ju vara ett kalasmeddelande på svarta tavlan. Eller hur!?

♥
/ak

Orkidéer i massor

Kolla in det här!! Orkidéerna är helt galna tror jag. Och nya blomstänglar och keikis överallt på dem.

Hur man gör för att de ska blomma? Tja... misshandel verka funka bra. De här står i ett stekhett söderfönster. Något de normalt INTE uppskattar. Men vi har alltid jalusierna fördragna eftersom det blir olidligt varmt i rummet annars, så de får inte den där brännande solen på sig. I andra ändan av huset har jag orkidéer i rent norrläge och de blommar lika mycket. Vete fan hur de vill ha det egentligen. ;) Jag spiller lite vatten över dem då och då. Lite näring, OM jag kommer ihåg. Och jag köper inte speciell orkidéenäring. Nä, nä. Jag kör på vanlig BioBact. Fast jag har mycket svagare dos. Inte 17 orkar jag hålla på och byta näring för olika blommor. Näpp... that ain't gonna happen.

De flesta av mina orkidéer är mellan 5-10 år och blommar, blommar, blommar. Jag planterade om de förra året och de höll sig rätt lugna efter det. Återhämtade sig antagligen. Jag planterar inte om orkidéer särskilt ofta, men när jag gör det är det en rätt ... eeehh.... våldsam historia. Jag brukar kapa en hel del rötter och det är väl klart att det är lite påfrestande för dem. Så då vilar dem. I några månader. Sen börjar de om och blommar, blommar, blommar.

♥
/ak

Snart vardag igen

Sista dagen före vardagen startar på allvar igen. Innan man måste gå upp tidigt på morgonen igen. Och lägga sig vettigt på kvällen. Ujujuj... hur ska det gå?

Jag har pysslat lite under helgen och egentligen skulle jag ha skrivit ett blogginlägg om det idag. MEN... min son kommer på besök idag och han har med sig sin flickvän. Det är första gången vi träffar henne så som ni förstår har jag liiite annat att tänka på än blogginlägg. Hehehe... de kommer att vara här till den 9.e jan. då de åker hem till Stockholm igen. Det var flera månader sen jag såg Långskånken så det ska bli så himla kul att få träffa både honom och flickvännen. :)

Men, hav förtröstan. En utförlig beskrivning av mitt pyssel kommer närmare helgen istället. Och jag är rätt så nöjd med det. Säger bara, asså. ;)

Tills dess, för ert höga nöjes skull - här är en  bild av Sixten när vi skulle klippa hans tänder. Han tycker det är tigertrist att klippa tänderna. Men, har man bettfel så har man. Deal with it, bunny boy.

♥
/ak

Gott Nytt År

Vi hade en lugn och stillsam nyårskväll. Som tur var hade vi inget planerat eftersom jag blev hängig på dagen med ont i halsen, lite feber och täppt näsa. Förra året var jag sjuk på julafton. I år på Nyårsafton. Man undrar ju lite vad som händer nästa år? I alla fall, vi åt lite gott, drack lite gott och tittade sen på Love Actually tills det var dags att dra på sig varma kläder och gå ut och titta uppåt.

Och idag är vi trötta. Och gör inte så mycket.

Men imorgon så är det dags. Att städa bort julen. OJ så skönt det ska bli. Lika mysigt som det är att plocka fram den, lika skönt är det att städa bort den. Jag har massor med planer för olika blogginlägg och jag tror jag kan lova fler "byggrelaterade" saker. Och när jag säger byggrelaterade, menar jag inte snickra ihop en byrå. Utan kanske något att ställa på byrån. Småsaker. Heminredningsdetaljer. Typ. Vill inte säga för mycket än, men ... jag har idéer.

Personligen så har jag även en ganska bra känsla inför 2014. Det känns som om det kan bli ett bra år. Jag kommer till exempel att få ett nytt jobb i år. Japp. Så är det. För om jag inte får det, så blir jag tokig. Och grinig. Och det vill ju ingen människa att jag ska bli. Eller hur?! Näe just det. Så nytt jobb. ;)

I alla fall - hoppas du hade en härlig nyårsafton och att 2014 bara för med sig bra saker till dig. Och om det blir jobbiga saker - att de inte blir jobbigare än att du kan klara av dem på en enkelt sätt.

Så, är ni beredda? Bra. 2014 - nu kör vi!

♥
/anna-karin

DIY Klädhängare... eller hur jag dremlade en halsdukshängare till hallen av gamla galgar

Så var julen förbi och jag måste säga att den var en synnerligen trevlig jul. Besök hos tjocka släkten. God mat. Skratt och samtal långt in på natten. Och sen när vi kom hem .... Dremel®!

Japp, den här helgen har jag faktiskt gjort något jag aldrig gjort tidigare. Jag har dremlat. Eller... ja.... asså jag vet att det rent tekniskt inte finns ett ord som heter dremla. Men jag tycker det borde finnas det.

dremla, v. -de, att utföra blandande arbetsuppgifter med ett Dremel multiverktyg

Klockrent om ni frågar mig. I alla fall... jag är ingen stor byggare. Har alltid hyst en lite för stor respekt för elektriska arbetsmaskiner. De är stora. Och högljudda. Och tunga. Och för mig som har små händer, väldigt klumpiga att hantera. Det var dags att ta itu med det. Och vad kan då vara bättre en Dremel?

Bakgrunden
Vi har en hall. Som de allra flesta har. En hall som är ständigt överbelamrad med jackor, vantar, mina halsdukar, mössor, skor, väskor, mina halsdukar, kompisars kläder, kassar till återvinningen, mina halsdukar, reflexer, andras ... och mina halsdukar och allt det där andra som alltid landar i hallen. Det här behövdes ta itu med. Det behövs krokar. Och hängare. Och det behövdes nu.

Efter att han tonåringen, eller Långskånken som vi oxå kallar honom, flyttade upp till Stockholm, så översvämmades plötsligt huset av galgar. Vilket på det stora hela var väldigt mystiskt, eftersom hans kläder aldrig verkade hänga på nämnda galgar. De låg oftast på golvet. I högar. På andra högar. Som låg på andra högar av sedan länge glömda plagg. (Ett normalt tonårsbeteende har jag förstått.) Så rent praktiskt borde vi ju redan haft tillgång till de där galgarna eftersom de inte var upptagna med några kläder. Men det hade vi inte förrän efter pojkens flytt då vi helt plötsligt översvämmades av galgar. Som jag sa, det är väldigt mystiskt det där. Hur som helst, det är här Dremel® kommer in. De hade ett pyssel som verkade som klippt och skuret för vår hall. Extra hängare PLUS att jag blir av med lite galgar. Jag sa att vi har väldigt många galgar, va?

Så, efter att ha funderat i ungefär tre nanosekunder studsade jag upp och plockade ihop några galgar. (Det gick fort.) Men, jag insåg att alla hade den här skåran på ovansidan. För att kläderna ska ha något att "bita" i lixom. Och stanna kvar på galgen.

På det hela taget väldigt praktiskt när det ska hänga kläder på galgen på ett vanligt sätt. Men inte när man ska göra en klädhängare av den. Det är lite paradoxalt det där. Men så är det. I ALLA FALL - den lilla biten med skåra måste bort. Entré Dremel® DSM20.

Som jag sa tidigare, jag har små händer. Och elektriska verktyg är tunga. Så även den här Dremel sågen, så jag var lite orolig. Eller... tung och tung. Men den väger lite. Och tunga saker i små händer blir lixom extra jobbigt. Och svårt. Och läskigt. För det känns inte som om man har någon kontroll. Fast, det hade jag inte behövt vara. Orolig alltså. Först och främst, hur enkelt kan det vara att för en människa med noll intresse av elektriska verktyg och sålunda extremt begränsad erfarenhet av desamma, att sätta i en sågklinga?

VÄLDIGT enkelt, kan jag avslöja. Det var lixom som om du ska börja arbeta i ett helt nytt datorsystem och upptäcker att det är helt Windowsbaserat och att saker och ting är exakt där man kan förvänta sig att de är. ANVÄNDARVÄNLIGT helt enkelt! Tack för det Dremel. 

Så jag slipade lite. Ritade lite. Sågade lite.

  

   

Jag kan ju erkänna att jag tvekade lite innan jag började såga. Det var ju läskigt, ju! Sågen var högljudd. Och riste till när jag startade den. Och sa jag att den var högljudd? Men oj vad lätt det var att såga. Jag inte bara sågade igenom galgen. Jag sågade även RAKT. Vilket betyder att jag hade kontroll. Trots små händer och tungt verktyg. Jag fattar att vissa av er mer erfarna snickare nu skakar på huvudet och tänker "Jisses!". Jag fattar. Men jag har inte gjort det här tidigare så jag tycker det är rätt ballt. Så det så.

Nu skulle ju de här galgarna sågas av på andra sidan oxå, så jag kunde skruva fast dem i ett bakstycke. Och vet ni! Det gick precis lika enkelt att såga där med. Jag ritade upp galgen på ett papper och markerat med ett streck var jag skulle såga av, så var det sen enkelt att föra över såglinjen på de övriga galgarna och kapa dem så att alla blev lika. Som en mall lixom.

OBS! Ser ni att jag börjar använda branschspråk nu? Jag kapar. Jag sågar inte längre. Jag menar... jag började ju bli van. *host host*

Bakstycket gjorde jag av en gammal säng. Eller ... näe. Asså ... jag slaktade inte en säng för att göra den här hängaren. Det hade ju varit konstigt på riktigt. Det är en säng vi slaktade för länge sen. Och fortfarande har udda brädor kvar av. Eftersom det är en gammal IKEA säng så var det diverse blandande hål för diverse blandade skruvar på kortändarna så min sprojlans nya såg fick kapa lite till. Sen slipade jag bara av träet lite.

Och nu ska ni få ett hot inside-tips - rita streck vart ni ska såga kapa på både fram- och baksidan. Det blir verkligen mycket enklare när man ska såga från andra hållet (eftersom Dremeln inte nådde hela vägen igenom min bräda) än att hålla på och ögonmåtta och chansa att "jo, men nu kommer de nog i linje". Nu säger jag ju inte att jag fick kapa bakstycket två gånger för att jag bara ritat på ena sidan eller.... jo... det fick jag. *hänger med huvudet* 

Ok.... då var galgarna och bakstycke kapade till önskade längder och former. Men sen då? Inte sjutton tänker jag sätta upp en träfärgad hängare i hallen. Nope. Ain't gonna happen. Alltså måste jag måla. Och då måste jag slipa. Och jag h-a-t-a-r att slipa. Som tur var så var det bara ett tunt lager lack på galgarna så det gick fort. Phew... ibland har man röta, lixom.

Efter sågn.... kapning och slipning var det dags för hålning. Eller... att borra som proffsen säger. ;) Jag markerade vart jag ville ha mina skruvhål, två per galge, och hålade borrade sen med min Dremel® 8100. Oooohhh..... vad enkelt det var. Och var tyst den var. Jättetyst. Och lätt. Och smidigt. Och väldigt bra för små händer. Sånt gillar jag. Jag försänkte borrhålen lite oxå, men det glömde jag ta bild på. Så det får ni fantisera själva hur det såg ut.

Till sist strök jag högblank vit färg på både bakstycke och galgar och väntade på att färgen skulle torka.

  

Galgarna fick hänga i matrumslampan och torka. Såna saker är helt normala i det här hushållet.
- Ja, hon hittar ju på rätt så mycket, som Älsklingen säger.

Medans allt torkade passade jag på att kolla lite i bruksanvisningen som följde med verktygen. Först var det en himla massa varningar hit och dit men sen kom det lite tips om vad man kunde göra med de. Men asså.... det skulle krävas ett månads blogginlägg för att täcka allt det där, så jag sätter Älsklingen på att kolla på DVD:n som oxå följde med verktygen, osså får han tala om de coola grejjorna för mig. Vi gör ofta så. Jag köper något kul. Han läser bruksanvisningen. Sen frågar jag om man kan gör si eller så med prylen jag köpte osså säger  han ja. Oftast. Säger han nej blir jag lite purken och då brukar han hitta på något smart sätt att fixa det ändå. HAN ÄR SÅ BRA, min Älskling.

När allt torkat skruvade jag bara ihop delarna. Och för enkelhetens skulle hade jag gjort små borrhål även i galgarna. Så att det blev rakt när jag skruvade ihop allt.

Så... nu kan jag ÄNTLIGEN hänga upp mina halsdukar. Hittills har de legat i korgar. Eller, tanken var att de skulle ligga i korgarna men i ärlighetens namn så rann de mest ut över kanten på korgarna och ut på bänken. Jag har nämligen ganska många halsdukar. Så det blev trång i korgarna. Därav överrinnandet.

Kan oxå säga att efter att jag har hängt upp alla mina halsdukar så ser man inte klädhängaren längre. Tee-hee.... Jag har nästan lika många halsdukar som vi har galgar tror jag. Det betyder att jag har en jäkla massa halsdukar.

Jag skulle kanske inte rekommendera den här typen av hängare till tjocka vinterjackor, tror att det blir för tungt. Men till halsdukar, tunna sommarjackor, kepsar, paraplyer och andra småsaker funkar den utmärkt.

Och sen är det ju väldigt bra att bli av med lite galgar. Om man har många.

Det har vi.

Fortfarande.

♥
/ak

Det här inlägget är gjort i samarbete med Dremel®. 

Jag har mottagit verktyg för att kunna testa dem, men jag vill poängtera att mina åsikter är mina egna och ingen annans. Jag har inte blivit påverkad att tycka någonting och jag står för vartenda ord. 

GOD JUL!

♥
/ak

Jag har använt aluminiumfolie fel i hela mitt liv

Jag hade tänkt att prata om något annat idag, men det kan vänta. För idag lärde jag mig något nytt. Något fantastiskt. Jag lärde mig att jag har använt aluminiumfolie på fel sätt i hela mitt liv. Japp. Så är det. Ja... ok, det är väl inte så fantastiskt i sig, att lära sig att man gör fel, men jag lärde mig oxå hur jag ska göra för att göra det på rätt sätt.

Jajaja...jag kan höra er nu. "HUR kan man använda folie på fel sätt. Är hon korkad eller?" Och jaa... det kanske jag är, men jag törs lova att många av er kommer att få en "slap-my-forehead-and-call-me-stupid" känsla när jag berättar det här. Jag fick det garanterat. För felet vi gjort (observera gjort i imperfekt, för nu kommer vi aldrig göra det igen eller hur ;) är simpelt. Men så FRUKTANSVÄRT irriterande. Och lösningen?

Så. Löjligt. Enkel.

Egentligen så är det väl inte själva användningsområdet jag har gjort fel med. Det är mer ett.....  handhavandefel. Och nu när vi kommer in i en av högsäsongerna för aluminium- och plastfolie så känns det som om det här faktiskt skulle kunna hjälpa er att göra er julhelg lite, lite ... stillsammare. I alla fall med färre vansinnesutbrott för att saker och ting jävlas med dig. ;)

Så, varsågoda. Titta på den här videon från Crazy Russian Hacker och få era liv förändrade. Jag VET att ni kommer att gilla det.

Och när vi ändå har foliefrågan uppe - NEJ... det har ingen betydelse vilken sida av folien man använder. Jag har själv varit i Skultunafabriken, tittat på tillverkningen och frågat produktionsansvarig om just det. Den matta och blanka sidan är en rent produktionstekniskt bieffekt från när metallen valsas. Men det har ingen som helst betydelse för användningen. Så enkelt var det med det.

Osså glömmer du inte att sopsortera använd aluminiumfolie som metall. Eller hur? ;)

♥
/ak