Mera pil

Jag gjorde ju lite pilkransar för ett par dagar sen och fick en kommentar om att man kan göra pilstaket. Jag hade ju gått och grunnat på det men lixom inte... kommit te, som man säger. Men sen när jag läst kommentaren så tänkte jag att... jamen va tusan. Eftersom vi nu HAR en massa pil så är det ju bara att sätta igång. Blir det inte bra så gör det ju faktiskt ingenting.

Så, idag skred jag till verket och på det hela taget är jag rätt nöjd. Frågan är nu om grenarna som sticker ner i backen tänker slå rot. För det ingår INTE i planen. Jag sprayade de med Hammarlack först. Svart. För jag tycker svart är snyggt. Osså var det det som jag hittade först i källaren. Osså syns svart minst mot jorden. Slår vad om att du inte kan se färgen.

Nu glömde jag ju att plåta medans jag gjorde staketet, men det är verkligen simpelt. Bara fem enkla steg. Jag lovar att du fixar det utan bilder. I allra värsta fall, så kan jag göra ett staket till och ta bilder då.

Hur man gör ett pilstaket

1. Hitta några rätt kraftiga grenar som ska användas som stående pinnar och rensa dem från blad och smågrenar.
2. Måla ändarna som ska ner i jorden med Hammarlack. Varför inte i svart? Det är snyggt. Osså syns det inte mot jorden.
3. Slå ner pinnarna i jorden med ca 30cm mellanrum.
4. Rensa och klipp till de övriga grenarna och väv grenarna mellan de nerslagna pinnarna.
5. Klipp av alla ändar så att det blir jämnt.  

Tänk om jag hade hunnit få min nya sekatör oxå. Då hade jag kunnat knipsa av ändarna snyggt, istället för de där fransiga ändarna som är nu. Det är inte snyggt. Men det kommer min nya flashiga sekatör att fixa i ett nafs. När den kommer. Min nya Felco. Essential. 160s. Låter som om man köper en ny bil! Felco är - enligt en i stort sett samstämmig - trädgårdskör, den bästa sekatören. I hela världen. Vi kan lätt snöa in på sånt. Vi trädgårdsmänniskor. Bra verktyg. Iaf, jag har ingen aning om en Felco sekatör är så bra som folk säger. Så jag köpte en lite enklare variant.

Men, jag tappar tråden. Pilstaketet! Den här pilen är färsk. Asså PINfärsk. Så den kommer att torka och krympa lite, men då trycker jag bara ner de liggande pinnarna lite så att det blir tätt igen. Eller.... så är planen iaf. Vi får väl se vad som händer. För OM jag har tur, så kommer det här lilla staketet att hjälpa mig. Hjälpa mig hålla reda på jorden. Ja, asså inte så att jag går och slarvar bort jord. SÅ virrig är jag inte. Men hönorna... de är virriga. Och de gillar att bada. I jord. Och deras favvo-badplats ligger där mellan Miscanthusen och clematisen. Och när de sätter igång så far jorden ut ö-v-e-r-a-l-l-t. Väldigt irriterande. Jag är väl naiv, men lite av alla jordkokor och stenar bör ju i rimlighetens namn stanna kvar i rabatten. Istället för att åka ut på plattorna. Så man måste sopa. 18 gånger om dagen. För det är verkligen inte kul. 

Så nu har jag gjort både kransar och staket av pilen. Men det finns massor av pil kvar. Verkligen... massor. Så om någon har några andra idéer vad man kan göra med pil så är jag idel öron, som man säger. 

Så kom igen gott folk. Pil-idéer önskas. Jag lovar att prova och göra prylarna ni kommer med förslag om. Om det inte är korgar. Jag kan inte göra korgar. 

♥

/anna-karin

Egentligen borde jag ju hänga tvätten.

Fast... klockan är ju bara halvnio. På morgonen. Ingen jäkel hänger väl tvätt då? Förresten så har jag kaffe kvar. Och inte har jag borstat tänderna heller. Någon *stirrar på dottern* tyckte att jag skulle gå upp redan vid 06.40 imorse. Det tyckte inte jag. Fast 07.10 så var det tydligen slut på vad jag tycker. Då gick vi upp. Och nu sitter jag här. Och funderar på om jag skulle hänga tvätten. Men, ingen jäkel hänger väl tvätten så här tidigt. Eller?

♥
/anna-karin

Pil. Inte sån man kastar. Sån som växer.

En gång för länge, länge sen när vår trädgård bara var en liten plutt-pluttig jordhög, så bestämdes det att gränsen mot grannen skulle utgöras av en pilhäck.
.
.
.
.
Jo, du hörde rätt. En pilhäck.

Vad som fick dessa dårar att plantera en pilhäck som avgränsning vete 17. Kanske var de självplågare? Kanske var det en djävulsk plan  att plåga alla framtida ägare till huset och trädgården? Kanske var de bara korkade? Oavsett vad, så står vi här nu med en pilhäck. I allt annat än god form. Den spretar. Och den har märkliga stubbar. Och kaprifolen lindar in sig i den. Och det spelar ingen roll hur mycket vi klipper, så växer den snabbare. Så frågan är - vad ska vi göra? Ta bort den, blir ju det naturliga svaret. Jo... men... har du sett min Att göra-lista? Och första inlägget om trädgården? Så, jag måste fråga - vad får dig att tro att jag NÅGONSIN kommer att komma dithän att jag får bort pilhäcken? Självinsikt. Det har jag i alla fall.

Men pil är bra till en del saker. Man kan göra saker av pil. Pilkorgar t.ex. Det kan inte jag göra. Och pilkransar. Det kan jag göra. Så här gör man.

Klipp en massa pil. Gärna från vår pilhäck. I värsta fall får du väl ta från din egen. Fast jag förstår inte varför. Vi har ju massor.

Rensa pilen från blad och grenar.

Leta reda på den längsta och tjockaste pilgrenen du har och sätt händerna längst ner på pilen, där det är som tjockast, med tummarna mot varandra och böj försiktigt. Det gör du för att mjuka upp pilen så att den inte knäcks när du lindar.

Linda försiktigt första grenen och låt den gå omlott lite grann. Var försiktig och håll i grenen hårt. Så att den inte snärtar iväg. Och rappar dig på kinden. Så du måste badda med alsolsprit. Det kan hända. Har jag hört. *host*

Ta en ny pilgren (verkligen, det finns massor med pil hos mig... bara att komma och hämta) och fortsätt linda. Förskjut starten med typ en decimeter eller så.

Ibland Oftast är toppen på grenen väldigt mjuk och kan vara svår att hålla på plats. Då kan man fuska lite och nypa fast den mellan två tjockare grenar. Så här.

Sådär! Tog mig totalt kanske en 30min. Säg en timme med att klippa pilen (som det faktiskt finns väldigt gott om hos mig), prata lite med hönsen som kom och kollade vad jag pysslade med, klippa mer pil, springa efter kaninen Sixten som hamnade under sista pilgrenen och blev rädd så jag måste be om ursäkt (han är lite lättstött), rensa pilgrenarna, börja linda, gå in och och badda alsolsprit på kinden, linda vidare och till sist rensa utstickande bitar.

Typ en sån här liten fjösig topp kan man ju klippa bort. Fast, det kan bli väldigt fint om man lämnar mycket sånt oxå. Medvetet lixom. Ni ska få se längre ner. Just den här kransen ville jag ha lite tjuuusigare sådär. Lite elegantare.

För den ska bo på skänken på verandan. Tillsammans med min ölburksvimpelspelsfågelskrämma, stora lyktan och lite blommor.

Det blir väl snart dags att höstpynta lite mer på verandan. Men inte än. Det är jättevarmt. Asså... vi pratar högsommarvarmt. Som i  linne och shorts. Som i att bada i poolen. Som i .... POOLHÄNG!

Och då känns det faktiskt väldigt fel att höstpynta. 

MEN....

snart är det fakiskt Halloween. Och även om vi inte firar det särskilt mycket i det här huset (till dotterns stora sorg) så är det ju ändå lite kul att spökpynta. Lite. Med pumpor och spindelväv och dödskallar och gravstenar och...... läskiga, döda kransar.

På den här lämnade jag alla blad och hängde upp den på tork. Det är jätteläskig. Eller... näe... det kanske den inte är. Men den ser rätt spöklik ut och kommer att bli perfekt till Halloween. Behöver inte ens bättras på med spindelväv. Det fixar spindlarna själva om kransen får hänga kvar ute. Under tak. Japp... rationalisera. Det är min melodi det.

♥

/ak

Förtrollad

Jag är helt fascinerad. Förstummad. Förtrollad. Av spindelnät. Med dagg på trådarna. Och daggdroppar som hänger som diamanter och pärlor.

♥
/ak

Snart dax för fläderbärssaftskokning

De börjar mogna nu. Och ni vet vad det betyder. Dags att hetta upp Majan!  

♥
/ak

Det är inte mitt fel. Det är glamrockens fel.

Tittar man på min Att göra lista så inser man raskt att något gick väldigt galet under augusti. Eller... väldigt och väldigt? Nu ska vi väl inte bli dramatiska här. Men det blev inte riktigt som tänkt. Det blev inte alls. Lixom.

Och jag skyller det helt och hållet på glamrocken!

Det har varit väldigt varmt. Och torrt. Och gräva nya rabatter är inte kul när det är varmt. Och torrt. Då måste man först vattna jorden så den blir fuktig. Så man kan komma ner med spaden sen. Och man måste vattna mycket. Och så måste man vänta tills vattnet rinner undan. Och sen kan man gräva.

Fast det där vet man ju hur det blir med det. Att vänta är ju så tråkigt. Så man gräver ändå. Lite för tidigt. Så jorden fastnar i stora kokor på spaden. Och så trillar kokorna av innan man hinner flytta spaden till kärran. Så jorden hamnar på backen. Och sen går man i jorden. Och då fastnar jorden under skorna. Och rätt som det är, så raglar man runt som en överförfriskad medlem i ett glamrockband från 70-talet på jättehöga platå-dojjor. Och det är faktiskt VÄLDIGT svårt att trädgårda i platå-dojjor.

Så som ni ser, att min Att göra lista inte helt lever upp till par just nu är verkligen inte mitt fel.
Det är glamrockens fel.

Well, that's my story and I'm sticking to it.

♥
/ak

Lita på processen

Osså var hon bortrest igen. Till Växjö. Igen. Och till samtal om utveckling. Egenskaper. Insikter. Och om vem jag är. Nu är jag trött. Igen. Behöver smälta alla intryck. Få bearbeta. Och låta processen göra sitt. De gillar att säga så, våra mentorer.

"Det är en process. Lita på processen."

Det gör jag. Litar på processen. Den får mig att ändra och tveka. Lägga till och ta bort. Men rätt som det är så är det något som blir alldeles rätt. Det är lixom ett steg bakåt, två steg framåt. Processen arbetar. Hela tiden. Även när jag glömmer bort. Det är bra.


Veckan som gick var annars - förutom hemläxa - lugn och stillsam. Med långa morgonpromenader. Medans solen försiktigt trevade sig över horisonten.

Med daggvått gräs. Där spindlarna fick sina nät beströdda med pärlor.

Och där änderna fortfarande stod på ett ben med näbben under ena vingen. Och väntade på solen.

Såna morgnar gillar jag. När det är stilla. Och skönt. Och man kan tänka och fundera. Och lita på processen.

♥

/ak