27 november 2014

Orden tog slut



Eller var det kanske orken? Eller lusten? Det är oklart. Vad det är var, så försvann det. Det gled iväg som fåglar över vatten en lugn och tidig morgon. Och jag saknade det egentligen inte. Jag kanske saknade känslan av att vara inspirerad, men inte mer än så. Då och då jag kanske funderade - bara lite kort så där - på vad som hände och kanske kände jag ett litet, litet stick av dåligt samvete. 

Som jag snabbt skakade av mig. 

Ja, det är lustigt det där med hur saker bara kan ... glida ifrån en. Utan att man egentligen märker eller saknar det. Även saker som tidigare varit så viktiga. 

Men, så helt plötsligt utan att man egentligen vet vad som hänt eller vad som förändrats, så börjar något att röra på sig djupt därinne. Något pockar på uppmärksamhet. Något bubblar oroligt och stirrar uppfordrande på en och tycker att nu får det väl ändå räcka? Något, vill komma ut och leka igen. Och då börjar man se på saker på ett litet annorlunda sätt. Man tänker inte längre "jamen det där var fint" och inget mer. Man börjar tänka "jamen det där var fint. De har nog gjort si och så, när de de gjorde den. Och sen sådär. Och undrar vilken teknik de använde där? Och skulle man inte kunna.... "

Jag tror jag är där nu.

/anna-karin



2 kommentarer:

  1. Ibland behövs en paus. Välkommen tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Sara. Känner mig fortfarande lite yrvaken så där. Som när man har sovit länge och djupt och vaknar och inte riktigt vet hur länge man sovit. Och var man är. Och om man har missat något? Tee-hee... ;)

      Radera

Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.


/anna-karin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...