30 december 2013

DIY Klädhängare... eller hur jag dremlade en halsdukshängare till hallen av gamla galgar

Så var julen förbi och jag måste säga att den var en synnerligen trevlig jul. Besök hos tjocka släkten. God mat. Skratt och samtal långt in på natten. Och sen när vi kom hem .... Dremel®!


Japp, den här helgen har jag faktiskt gjort något jag aldrig gjort tidigare. Jag har dremlat. Eller... ja.... asså jag vet att det rent tekniskt inte finns ett ord som heter dremla. Men jag tycker det borde finnas det.
dremla, v. -de, att utföra blandande arbetsuppgifter med ett Dremel multiverktyg
Klockrent om ni frågar mig. I alla fall... jag är ingen stor byggare. Har alltid hyst en lite för stor respekt för elektriska arbetsmaskiner. De är stora. Och högljudda. Och tunga. Och för mig som har små händer, väldigt klumpiga att hantera. Det var dags att ta itu med det. Och vad kan då vara bättre en Dremel?

Bakgrunden
Vi har en hall. Som de allra flesta har. En hall som är ständigt överbelamrad med jackor, vantar, mina halsdukar, mössor, skor, väskor, mina halsdukar, kompisars kläder, kassar till återvinningen, mina halsdukar, reflexer, andras ... och mina halsdukar och allt det där andra som alltid landar i hallen. Det här behövdes ta itu med. Det behövs krokar. Och hängare. Och det behövdes nu.

Efter att han tonåringen, eller Långskånken som vi oxå kallar honom, flyttade upp till Stockholm, så översvämmades plötsligt huset av galgar. Vilket på det stora hela var väldigt mystiskt, eftersom hans kläder aldrig verkade hänga på nämnda galgar. De låg oftast på golvet. I högar. På andra högar. Som låg på andra högar av sedan länge glömda plagg. (Ett normalt tonårsbeteende har jag förstått.) Så rent praktiskt borde vi ju redan haft tillgång till de där galgarna eftersom de inte var upptagna med några kläder. Men det hade vi inte förrän efter pojkens flytt då vi helt plötsligt översvämmades av galgar. Som jag sa, det är väldigt mystiskt det där. Hur som helst, det är här Dremel® kommer in. De hade ett pyssel som verkade som klippt och skuret för vår hall. Extra hängare PLUS att jag blir av med lite galgar. Jag sa att vi har väldigt många galgar, va?

Så, efter att ha funderat i ungefär tre nanosekunder studsade jag upp och plockade ihop några galgar. (Det gick fort.) Men, jag insåg att alla hade den här skåran på ovansidan. För att kläderna ska ha något att "bita" i lixom. Och stanna kvar på galgen.



På det hela taget väldigt praktiskt när det ska hänga kläder på galgen på ett vanligt sätt. Men inte när man ska göra en klädhängare av den. Det är lite paradoxalt det där. Men så är det. I ALLA FALL - den lilla biten med skåra måste bort. Entré Dremel® DSM20.

Som jag sa tidigare, jag har små händer. Och elektriska verktyg är tunga. Så även den här Dremel sågen, så jag var lite orolig. Eller... tung och tung. Men den väger lite. Och tunga saker i små händer blir lixom extra jobbigt. Och svårt. Och läskigt. För det känns inte som om man har någon kontroll. Fast, det hade jag inte behövt vara. Orolig alltså. Först och främst, hur enkelt kan det vara att för en människa med noll intresse av elektriska verktyg och sålunda extremt begränsad erfarenhet av desamma, att sätta i en sågklinga?

VÄLDIGT enkelt, kan jag avslöja. Det var lixom som om du ska börja arbeta i ett helt nytt datorsystem och upptäcker att det är helt Windowsbaserat och att saker och ting är exakt där man kan förvänta sig att de är. ANVÄNDARVÄNLIGT helt enkelt! Tack för det Dremel. 

Så jag slipade lite. Ritade lite. Sågade lite.

  

   
Jag kan ju erkänna att jag tvekade lite innan jag började såga. Det var ju läskigt, ju! Sågen var högljudd. Och riste till när jag startade den. Och sa jag att den var högljudd? Men oj vad lätt det var att såga. Jag inte bara sågade igenom galgen. Jag sågade även RAKT. Vilket betyder att jag hade kontroll. Trots små händer och tungt verktyg. Jag fattar att vissa av er mer erfarna snickare nu skakar på huvudet och tänker "Jisses!". Jag fattar. Men jag har inte gjort det här tidigare så jag tycker det är rätt ballt. Så det så.

Nu skulle ju de här galgarna sågas av på andra sidan oxå, så jag kunde skruva fast dem i ett bakstycke. Och vet ni! Det gick precis lika enkelt att såga där med. Jag ritade upp galgen på ett papper och markerat med ett streck var jag skulle såga av, så var det sen enkelt att föra över såglinjen på de övriga galgarna och kapa dem så att alla blev lika. Som en mall lixom.

OBS! Ser ni att jag börjar använda branschspråk nu? Jag kapar. Jag sågar inte längre. Jag menar... jag började ju bli van. *host host*



Bakstycket gjorde jag av en gammal säng. Eller ... näe. Asså ... jag slaktade inte en säng för att göra den här hängaren. Det hade ju varit konstigt på riktigt. Det är en säng vi slaktade för länge sen. Och fortfarande har udda brädor kvar av. Eftersom det är en gammal IKEA säng så var det diverse blandande hål för diverse blandade skruvar på kortändarna så min sprojlans nya såg fick kapa lite till. Sen slipade jag bara av träet lite.
Och nu ska ni få ett hot inside-tips - rita streck vart ni ska såga kapa på både fram- och baksidan. Det blir verkligen mycket enklare när man ska såga från andra hållet (eftersom Dremeln inte nådde hela vägen igenom min bräda) än att hålla på och ögonmåtta och chansa att "jo, men nu kommer de nog i linje". Nu säger jag ju inte att jag fick kapa bakstycket två gånger för att jag bara ritat på ena sidan eller.... jo... det fick jag. *hänger med huvudet* 

Ok.... då var galgarna och bakstycke kapade till önskade längder och former. Men sen då? Inte sjutton tänker jag sätta upp en träfärgad hängare i hallen. Nope. Ain't gonna happen. Alltså måste jag måla. Och då måste jag slipa. Och jag h-a-t-a-r att slipa. Som tur var så var det bara ett tunt lager lack på galgarna så det gick fort. Phew... ibland har man röta, lixom.

Efter sågn.... kapning och slipning var det dags för hålning. Eller... att borra som proffsen säger. ;) Jag markerade vart jag ville ha mina skruvhål, två per galge, och hålade borrade sen med min Dremel® 8100. Oooohhh..... vad enkelt det var. Och var tyst den var. Jättetyst. Och lätt. Och smidigt. Och väldigt bra för små händer. Sånt gillar jag. Jag försänkte borrhålen lite oxå, men det glömde jag ta bild på. Så det får ni fantisera själva hur det såg ut.

Till sist strök jag högblank vit färg på både bakstycke och galgar och väntade på att färgen skulle torka.

  


Galgarna fick hänga i matrumslampan och torka. Såna saker är helt normala i det här hushållet.
- Ja, hon hittar ju på rätt så mycket, som Älsklingen säger.


Medans allt torkade passade jag på att kolla lite i bruksanvisningen som följde med verktygen. Först var det en himla massa varningar hit och dit men sen kom det lite tips om vad man kunde göra med de. Men asså.... det skulle krävas ett månads blogginlägg för att täcka allt det där, så jag sätter Älsklingen på att kolla på DVD:n som oxå följde med verktygen, osså får han tala om de coola grejjorna för mig. Vi gör ofta så. Jag köper något kul. Han läser bruksanvisningen. Sen frågar jag om man kan gör si eller så med prylen jag köpte osså säger  han ja. Oftast. Säger han nej blir jag lite purken och då brukar han hitta på något smart sätt att fixa det ändå. HAN ÄR SÅ BRA, min Älskling.

När allt torkat skruvade jag bara ihop delarna. Och för enkelhetens skulle hade jag gjort små borrhål även i galgarna. Så att det blev rakt när jag skruvade ihop allt.



Så... nu kan jag ÄNTLIGEN hänga upp mina halsdukar. Hittills har de legat i korgar. Eller, tanken var att de skulle ligga i korgarna men i ärlighetens namn så rann de mest ut över kanten på korgarna och ut på bänken. Jag har nämligen ganska många halsdukar. Så det blev trång i korgarna. Därav överrinnandet.




Kan oxå säga att efter att jag har hängt upp alla mina halsdukar så ser man inte klädhängaren längre. Tee-hee.... Jag har nästan lika många halsdukar som vi har galgar tror jag. Det betyder att jag har en jäkla massa halsdukar.

Jag skulle kanske inte rekommendera den här typen av hängare till tjocka vinterjackor, tror att det blir för tungt. Men till halsdukar, tunna sommarjackor, kepsar, paraplyer och andra småsaker funkar den utmärkt.

Och sen är det ju väldigt bra att bli av med lite galgar. Om man har många.

Det har vi.

Fortfarande.


/ak




Det här inlägget är gjort i samarbete med Dremel®. 
Jag har mottagit verktyg för att kunna testa dem, men jag vill poängtera att mina åsikter är mina egna och ingen annans. Jag har inte blivit påverkad att tycka någonting och jag står för vartenda ord. 





2 kommentarer:

  1. Du har inget mönster på den där underbara halsduken i grönskala, längst ner till höger????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallo där!
      Näe, tyvärr. Jag köpte den i en vintagebutik på Etsy (www.etsy.com) för ett par år sen tror jag. :(


      /anna-karin

      Radera

Hallo där snygging!
Tack för att du vill lämna en kommentar på min blogg! Jag blir alldeles jätteglad. Och varm och gosig i hjärtat. Sådär som man blir av en kram.


/anna-karin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...